Ärkebiskopen Fulton J. Sheen är en utav världens mest kända televangelister.

komma direkt till handling om saker. Det uppleves meningsfull så. Våra hjärnor är inte utvecklade för att se sanningen — utan tillkomna i en biologisk process som valt ut de egenskaper som är mest användbara. I motsats till de egenskaper som genererar bäst teorier om sannogiltighet. Jag vet att det framkommer som mycket underlig. Hur kan det komma sig att våra sinnen förvillar oss så värst gentemot det matematiska system sannolikhetsläran presenterar? Personligen tror jag professor Hand vidrör ett mycket större filosofiskt svar, på en mycket större fråga som inte visat sig ännu på den här sidan. Nämligen frågan om medvetandets och den övriga naturens riktiga förhållande till varandra.

Hjärnan är ett extremt komplicerat organ. Det kan inte tänkas att vi skulle kunna bli medvetna om exakt allt som händer i det undermedvetna. Vi talar alltså om hundratals miljarder (~100 000 000 000) processer som strålar samman till något så litet som det vi sedan upplever. Vilket representerar knappt en hundratusendel (~1:100 000) av den fulla skalan av händelser som försiggår i våran interna neurologin. Än mindre kan man tänka den oändliga skalan av alla övriga händelser som strålar samman utanför våra hjärnor. Vi talar nu om bokstavligen astronomiskt stora tal. Som i Lagen om sannerligen stora tal, vilket tekniskt sett kan utvecklas vidare i oändlighet (∞)...

På så vi kan vi inte förvänta oss att hjärnan [hur komplicerad den må vara] ska kunna omfamna alla dessa faktorer som berör så pass stora tal. Den interna neurologi innefattar också stora tal. Men slår du samman alla andras neurologi, ytterligare tillsamman med allt det övriga som sker i din omvärld — då kan vi tala om sannerligen stora tal! Det kan inte förväntas att våra undermedvetna förmågor i hjärnan ska lyckas greppa tag allt det här. Därför måste vi förstå att grova förenklingar, generaliseringar och fördomar kommer tas vid. Även på undermedveten nivå. Misstag om världens skick kommer att begås, oavsett om vi kan hjälpa det eller inte.

När ett underligt sammanträffande sker så förklarar Osannolikhetsprincipen hur det är rationellt att tänka om sin första reaktion för att närmare komma till en rationell förklaring. Det undermedvetna är tvunget att använda sig av bristande försanttaganden om världen,  för att ens kunna göra något alls. Det finns inget som ett perfekt antagande om världen. Enligt Lagen om nära-nog kommer du alltid hitta något fel ett sådant försanttagande. Enligt Lagen om urval så kommer ditt undermedvetna alltid plocka samman händelser före det faktum, från tidigare erfarenheter — aldrig efter det faktum, vilket upplevelsen i sin tur får det att verka som.

Med andra ord är det du som får saker att verka så underligt när sammanträffanden strålar samman, inte världen. Världen vet ingenting om dina interna erfarenheter. Det är du som får något att kännas som ett mirakel, inte "himmelen". Himmelen som en sorts metafor vet ingenting om dina religiösa försanttaganden. Således måste vi rannsaka våra egna antaganden för att begripa hur vi lurar oss själva på det här viset.

​

Men varför? Hur kommer det sig att hjärnan fungerar på detta vis?

Somliga vetenskapsmän och filosofer tror att det beror på evolutionen. Våran evolutionära historia verkar stå till svars hur människor tenderar att agera så bristfälligt när det kommer till statistiska avvägningar. Aldrig tidigare sen ett antal hundra år tillbaks har det varit nödvändigt att räkna på statistiska sannolikheter tidigare. Evolutionsteorin förutsätter nämligen inte att varelser kan se och förstå den fulla sanningen. Evolutionsteorin behöver endast utveckla livet till den grad som verkar användbart för dess egna överlevnad. Medvetandefilosofen Donald D. Hoffmann kallar det för Interface Theory of Perception. Det fungerar ungefär som ett gränssnitt (eng. "interface"), en "avbild" av verkligheten som skapas från vårat undermedvetna. Denna versionen av verkligheten måste nödvändigtvis inte innefatta den totala vidden av all information som världen består av. Liknelsen går på det här viset:

tänk dig att du håller i en mobiltelefon, du begriper inte allt som händer inuti mobilen. Faktum är att om du fick en total översyn mellan alla processer som strömmar igenom mobilen, så skulle det göra dig väldigt förvirrad. Som tur är finns det smarta programmerare och UI-designers som har skapat ett mer användbart gränssnitt för oss. Så det blir enklare att använde din mobiltelefon. Vi kalla dem för "smartphones" och "smart-TV" också vidare just därför att de hjälper oss med egentligen väldigt komplicerade uppgifter. Men den snarare teknologin är mycket svår att begripa. Endast somliga ingenjörer begriper exakt hur helheten fungerar. Därför är det viktigt att gränssnittet på skärmen alltid överensstämmer med hur du använder din mobiltelefon. Men ibland går det lite galet.

Ta ikonen till Facebook som exempel. Allt den gör är att den visar dig vidare till funktionen som går till inloggsidan, denna kollar automatiskt kollar upp hur dina uppgifter ligger till. Koden inuti operativsystemet ser inte alls ut som det skärmen visar. Gränssnittet visar bokstaven "f" som representerar en förenkling av termen "Facebook", som vidare symboliserar en rad med förenklingar från programmet under mobilens hölje. Inget i hårdvaran är "blå" som det visas på skärmen. Gränssnittet lurar oss på så vis att tro teknologin är enklare och lättare att använda sig av än de bakomliggande funktionerna.

Men ibland går det fel när vi misstar oss på gränssnittet från den underbyggande teknologin. Det är lätt att ta ikonen på mobilen för givet. Allt den visar är en rad förprogrammerade pixlar. Inget ser egentligen ut som det gör på skärmen. Medvetandet gör också liknande saker med våran intuition mot den fysiska världen. Fenomen i termer av färg, form, tajming, vibrationer, dofter och annan upplevelser, förekommer likt strömmar av data som bearbetas av våran hjärna. Därför menar flera medvetandefilosofer att medvetandet också fungerar likt ett sorts "gränssnitt". Som gör det enklare att använda våran hjärna effektivt.
 

Det finns en annan kognitiv forskare och medvetandefilosof som också gör den här liknelsen. Han heter Daniel C. Dennett. Om att medvetandet fungerar likt ett "gränssnitt" åt hjärnan. Men hans slutledning av teorin leder mot en totalt annorlunda riktning. Professor Dennett hör nämligen till den sortens filosofer som beskriver medvetandet med utgångspunkt av filosofisk fysikalism. Ett ämne jag skriver mer om på sidan om Multiple Drafts-modellen. Klicka på den understrukna texter för att läsa mer. Medan professor Hoffman lutar mer åt filosofisk idealism, fastän han kallar det medvetanderealism. Det finns en stor debatt mellan dessa olika läger inom filosofin som jag finner exceptionellt fascinerande. Ett ämne som jag kommer skriva om i framtiden, angående realismens förhållande till naivrealism.

​

Personligen lutar jag åt professor Dennetts filosofi, den som förklarar verkligheten enad i termer av fysikalism. Men jag är även beredd att möta professor Hoffmans filosofi halvvägs mot medvetanderealismen om det visar sig bli användbart i praktiken. Hur som helst tror jag det finns ett stort förklaringsvärde i att se på världen i termer av evolution. Naturen måste nödvändigtivis inte ha utformat våra kroppar och sinnen för att se den objektiva sanningen. Därför är det även lätt att missta sig på dess sannolikhet. Men professor Hand gör ett bra jobb med att förklara hur data kan formuleras till användbar information. Omigen faller det hela på användbarhet. Hur kan vi någonsin bekräfta objektiv fakta om vi endast kan betrakta verkligheten utifrån våran egna självförvrängning mot användbarhet?

​