MEDVETANDEFILOSOFINS HISTORIA
I korta termer
- - -
ANTIKEN
Precis som mycket annat utgår den västerländska kulturen från det antika Grekland. Medvetandefilosofins historia startar på år 350 före Kristus. Då Aristoteles gjorde sin stora avhandling om själen. De Anima, som originaltiteln lyder från latin. Vilket kom att influera mycket av hela medeltidens syn på människan fast ofta vridet utifrån ett religiöst perspektiv. Det som gör Aristoteles verk aktuellt i historien kommer dock från dess tendens att inte blanda in andliga eller religiösa termer i hans studier och medvetandet. Om det finns något som tidigast kan efterlikna ett vetenskapligt synsätt på medvetandet så börjar det med denna avhandling. Ett perspektiv som jag vet är kontroversiellt efter somliga historiker som hävdar att begreppet psychē (ψῡ́χω), själen; snarare borde översättas till “livskraft” från Aristoteles beskrivning. Många filosofer hoppar därför över alla de föregående teorier om medvetandet innan renässansens tid. Därför att debatten om själens angelägenheter anses vara vara laddat med mycket mystiska tendenser. Influenser som senare tolkats om av senare kristna filosofer utan grund till en vetenskapligt förankrad verklighet.
I avhandlingen startar Aristoteles tydlig med att definiera vad idéer, känslor och tankar betyder i förhållande till de fem olika sinnena. Efter den följande ordningen; syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Mycket av Aristoteles är förlegat idag. Samtidigt konstaterar han tydligt att livet och själen omöjligt kan skiljas från varandra. På samma sätt som känslan omöjligt kan skiljas från kroppen eller tanken omöjligt kan skilja linjen från ytan. En liknelse som föreslår att abstraktioner existerar bundet till ett konkret medium. Många har sedan dess föreslagit att kroppen är beroende av själen för att leva. Men inte alltid tvärtom. Som exempel hävdade Platon under samma tid att själen är odödlig, oberoende av kroppen. Aristoteles svarar med att orsakasammanhanget går i båda riktningarna. Inte bara till fördel åt en odödlig själ. Båda behöver konsekvent varandra för att aktualisera en livsform.
“No Brain, never mind”
Aristoteles gick därför till historien med att syfta på tankeverksamheten som ett bio-psykologiskt fenomen.
- - -
MEDELTIDEN
Thomas av Aquino anpassade senare Aristoteles filosofi till kristendomen i Europa. Medvetande-filosofin skippar i regel medeltiden eftersom begreppet om själen antar en totalt annorlunda riktning från det vetenskapliga paradigm jag hävdar Aristoteles grundande. Hur man tolkar medvetandet från själen blir i detta fall en högst filosofisk fråga. Men inget som angår det tekniska medvetandet som faktiskt eftersträvar att förklara och bryta ner psykets beståndsdelar till mindre element. Religiösa läror i ämnet sysslar sysslar sällen eller aldrig med den här typen av analys som jag menar bedriva på Livsfrågor. Åtminstone inte på den sidan som handlar om teoretisk filosofi.
Huruvida finner jag etymologin, alltså den språkhistoriska utvecklingen av termen själ extra intressant.
- - -
RENÄSSANSEN
...
- - -
MODERN TID
...
DARWINS UNDERLIGA OMVÄNDNING
Ett ytterligare århundradet efter Hume kom sedan Charles Darwin för att revolutionera hela den grundläggande frågeställningen. Tack vara teorin från det naturliga urvalet vet vi idag med den största sannolikheten att orsakssammanhanget är omvänt. Känslorna som uppstår från varseblivningar kommer inte från objektet vi upplever. Det är tvärt om. Allt som evolutionsteorin lär oss handlar om det följande resonemanget...
HUMES UNDERLIGA OMVÄNDNING
- - -
På 1700-talet konstaterade en utav de mest kända urfäderna till den moderna tidens empiri en mycket besynnerlig sak. På engelska kallas det Hume's strange inversion. Döpt efter upplysningsfilosofen David Hume — förklarat av den berömda medvetandefilosofen Daniel Dennett.
Grunda på vardaglig intuition lever nästan alla människor med uppfattningen att sinnesupplevelser, varseblivningar, orsakas av utomstående ting. Sådant som sker utanför våran hjärna. Som exempel tänker vi oss att ett äpple smakar syrligt — därför att äppelsyran består av egenskapen syrlighet. Vi tänker att färgen blått sitter i himmelen — därför att blåheten träffar vårat öga när vi ser på den. Vi tänker att en potentiell partner är sexig — därför att hen framträder med egenskapen sexighet. Vi tänker att små kattungar är söta — därför att sötheten som griper tag i oss bara upplevs så ypperligt överväldigande. Det kan inte hjälpas att vi ser saker på det här viset. Men från ett djupare medvetandeperspektiv måste vi ifrågasätta hur det kan kan försiggå?
Ingenstans i hjärnan går det att finna någon som helst "syrlig" essens som får människor att känna smaken av ett äpple. Kolväteföreningarna som utgör äpplets glukos förklarar inget om hur det smakar. Inte heller hittar vi den essensen av "blåhet" som uppstår från atmosfärens sammansättning. Andra abstrakta egenskaper som sexuell attraktion eller affektion för gulliga djur måste antas ligga i objektet man skådar?
En gång i tiden hade forskare verkligen den här uppfattningen, om vi bara bryter ner saker i dess beståndsdelar så kan vi begripa vart dessa upplevelser av fenomen består. Som exempel skar de upp huvudet på djur för att se efter vad som egentligen sker på insidan.
Men så fel det kunde gå...
Slutsatsen på Descartes tid blev att Gud fyller den nödvändiga funktionen som ej går att förklara. Att medvetandet, själen, förblir intrinsikalt frånskild kroppens materiella egenskaper. En doktrin som ledde till det man kallar egenskapsdualism. En tro som ofta förklaras med den mirakulösa akten från Gud, när Han blåser anden i människorna beskrivet från bibeln. Miraklet vilket ger oss förmågan att reflektera på saker från en existentiell synvinkel. Descartes kunde dock inte finna något i djurens beteende som motsvarar det här andliga. En observation som ledde till uppfattningen att växter, djur och andra lägre livsformer fungerar mer likt automatoner. Alltså självgående maskiner eller vad vi kallar "robotar" idag.
Det kommande århundradet efter Descartes kom dock den skotska filosofen Hume att kritisera det här synsättet. Han menade att passioner, som respons på känslor och upplevelser inte går att skilja från förnuft. Under hela medeltidens gång brukade alla ha den fasta tron att känslor och tankar intrinsikalt [också] var skilda från varandra. Att emotion och kognition går isär precis som själen och kroppen i det ovanstående exemplet från Descartes. Men Hume trodde alltså inte på det här. Han menade istället att upplevelsen av känslor genereras av oss själva—i motsats från en respons på omvärlden intryck.
Läs mer om Humes passionsdrivna etik på sidan om praktisk filosofi. Det var Humes moral-etiska resonemang som ledde honom att förstå denna underliga omvändning mellan orsak och verkan. Ett inslag som troligen kom från österländskt inspirerad filosofi. Ett synsätt som underförstår att kompetens inte nödvändigtvis kräver komprehens. De flesta tror sig vara medvetna om vad det innebär med att äga ett eget medvetande. Men det är inte sant. Ingen vet egentligen hur medvetandet fungerar i detalj—ändå så fungerar våra sinnen underligt nog. Detta är ett mycket svårt faktum som skrämmer många.
Vad är mitt medvetande jag, om jag inte begriper vad det är?
"One cannot know anything without knowing oneself at first"
- - -
Forskare vet exakt vilka proportioner mellan ögon och ansiktet som gör att folk finner sympati med gulliga varelser. Ta Disney som exempel, företaget som har konstruerat hela sin marknad kring tecknade figurer, vars proportioner stämmer exakt med den biologiska driften som vill att man ska ta hand om sin avkomma. Vetenskapen som hanterar det här ämnet kallas neoteni. Ett väl utforskat område inom biologin som fokuserar på ungdomliga drag i utvecklingsfasen bland djur.
Tänker man efter så följer det igenom väldigt logiskt. Människor blir inte sexuellt intresserade av schimpanser. Men schimpanser blir upphetsade av varandra. Hur kommer det sig att vissa kan bli intresserade av en sak men inte andra? Svaret är så klart att vi projicerar våra egna känslor och förväntan på objektet vi upplever. Människor bär på en genetisk nedärvd drift som gör att vi vill skaffa vår avkomma med individer från samma art. Precis som alla andra arter ser på varandra. Hade det inte vart för den driftens skull vore arten snart utrotningshotad.
Det samma gäller om till exempel en utsvulten varg fick syn på en gullig kattunge. Vargen har inte exakt den genetisk drift som finner katter speciellt sympatiska. Den skulle knappast tänka en första gång innan vargen slukar kattungen utan några som helst problem.
Men varför framkommer förhållanden omvänt?
Professor Dennett talar om i den här föreläsningen att det beror på människans förväntningar. Vi lever inte med bara förprogrammerade instinkter, receptorer och neurologi som får oss reagera utan att förstå riktigt hur. Vi lever även med den psykologiska föreställningar om saker. Som exempel att äpplen smakar syrligt. Att kattungar är söta också vidare. Vi förväntar oss att saker bör vara på vissa sätt från tidigare erfarenheter. Mycket få minns när de såg färgen blått första gången. Eller vart gränsen går vid en sexuell reaktion innan man fått erfara det i praktiken. När det väl sker finns det många som har talat om hur det är. Men mycket få begriper egentligen exakt vad som försiggår i den djupa genetiken-
Med andra ord understår inte förmågan att uppleva saker att vi förstår hur det går till i våran neurologi. Kompetens implicerar inte komprehens.
"Competence does not imply comprehension"
- - -
TURINGS UNDERLIGA OMVÄNDNING
...
- - - - -
...
Humes, Darwins och Turings underliga omvändningar bygger på samma princip.
Den upplevda "syrligheten" sitter inte i äpplet. Det sitter i våran neurologiska sammansättning som har evolverat över miljontals med år för att människan ska känna vad de får i sig för näring. Den upplevda "blåheten" kommer inte från himmelen. Det sitter i neurologin som särskiljer signaler från olika våglängder i ett ljusspektrum. Därför att det har visat sig nödvändigt att åtskilja färger på till exempel bär och andra ting. Det "sexiga" du ser i personer som attraherar dig kommer inte från personen. Istället kommer attraktionen från våran genetiska drift, vilket förutsätter att man ska vilja kopulera med en lämplig partner. Precis som "sötheten" hos kattungar egentligen inte beror på katter...