Mentala illusioner - Del 2

MENTALA ILLUSIONER

del 2

- - -

I det tidigare avsnittet om mentala illusioner gick vi igenom vad fiktiva, förvrängande, tvetydiga och paradoxala illusioner har för innebörd. Dessa kategorier ingår sedan i ett större set med kognitiva, psykologiska och fysiologiska illusioner. På den här sidan kommer jag gå lite djupare på dessa tre överkategorier. Sammanfattningsvis har jag illustrerar alla de tolv olika kategorierna nedan på schemat över alla optiska illusioner.

Fiktiva illusioner kommer från godtyckliga motiv som människor själva hittat på. I regel av någon sorts konst-när i syfte att inspirerar till nya perspektiv om saker och ting...

Tvetydiga illusioner bildar i regel en uppfattning av ett motiv som går i konflikt med ett annat motiv i samma bild. Båda motiven kan framställas som likvärdigt riktiga, utan att du kan bestämma vilket av dem som gäller. Se anka hare-illusionen och rubins vas-illusion.

Förvrängande illusioner ger intrycket att ett motiv distorderas eller vanställs på något vis som inte verkar normalt. Exempel på sådana förvrängningar inom våran egna neurologi är herring-illusionen. Förvrängningar utanför våran neurologi sker som exempel vid brytning av ljus via olika typer av medium.

Paradoxala illusioner är lätt att blanda samman med tvetydiga illusioner. Skillnaden är att bilden endast föreställer ett enstaka omöjligt motiv som talar emot sig självt. I motsats till två eller flera motiv vilka talar emot varandra. Se penroses triangel och djäv-ulens stämgaffel.

- - - - -

KOGNITIVA ILLUSIONER

Kognitiva illusioner representerar en grupp av illusioner som inkluderar alla de föregående kategorierna tillsammans. Fiktiva, förvrängda och tvetydiga illusioner. Dessa grundas från undermedvetna antaganden som verkar motsägelsefulla. Hjärnan kan inte på egen hand avgöra vilket som stämmer. Resultatet leder till en kognitiv dissonans mellan alternativen på bilden. Oftast upptäcker man först ett perspektiv som framställer ett motiv som verkar stämma. Men efter en stund framträder kanske ett ytterligare motiv som bryter mot det förra perspektivet. Som exemplet med Neckers kub rapporterar försökspersoner att upplevelsen byter mellan de olika perspektiven. Andra så kallade omöjliga objekt går i samma klass med Penrose-triangeln som först skapades av svensken Oscar Reutersvärd. Namnet kommer från Lionel Penrose som är känd för Penroses omöjliga trappor.

När man lärt sig att det finns två olika perspektiv går det i regel inte att “avlära” konflikten automatiskt. Med tiden kanske man glömmer bort det ena eller båda perspektiven. Men konflikten uppstår om igen om det gör sig påmint. Ett annat exempel på det här olika språk. De flesta har svårt att läsa en färg samtidigt som det skrivs med en annan färg. En konflikt uppstår i hjärnan mellan ordets betydelse och färgen det representerar. Detta kallas för stroopeffekten. Anledningar kommer av att medvetandet vill koppla färgen blått till ordet även fast texten skriver “gult”. Konflikten uppstår dock endast om du förstår språket. Hade du vetat vad gult, blått och rött heter på grekiska innan, så hade det kanske uppstått en liten kognitiv dissonans i din hjärna. Poängen är att du måste lära dig kognitivt vad begreppet representerar för att konflikten ska träda i kraft.

hjärnor att koppla samman ett uppgifter i ett gränssnitt med abstrakta funktioner om det går att lära användaren olika använd-

ningsområden med färger.

De flesta programmeringsapplikationer använder som exempel färger för att göra det lättare att dela upp koden på detta vis.

Se bilden till höger.

Genom att klassa funktionerna i koden med färger gör det att flera delar i hjärnan kan arbeta tillsammans. Det gör jobbet snabbare och minskar risken för misstag.

Stroopeffekten visar på vilket sätt inlärda mönster och vanor strukturerar våra hjärnor, på ett sätt som leder våra medvetanden att fatta olika slutsatser. Till en början verkar det kanske inte så konstigt. Men tänker du efter ett slag så förefaller denna vetskapen särskilt självklar. I århundraden har har filosofer inte lyckats dra den slutsatsen att hjärnan och medvetandet har en sådan intrinsikal koppling till varandra. Stroopeffekten går även att använda till våran fördel. Det blir nämligen lättare för våra

Vilken färg har dessa jordgubbar? Exakt vart någonstans sitter färgen "rött" om det inte ligger i bilden? På engelska kallas fenomenet color constancy. Vilket bygger på fördomen, eller den grova generaliseringen att objekt som liknar jordgubbar i regel antas vara röda från tidigare erfarenheter. Men det stämmer inte nödvändigtvis. Detta är en kognitiv illusion. Men det finns även andra sätt som gör att hjärnan misstar sig på saker från fördomar om tidigare erfarenheter. Det händer också att hjärnan skapar annorlunda mönster i termer av rörelser — även fast objektet du tittar på står helt still!

Den typen av illusioner kommer i kategorin för psykologiska illusioner...

PSYKOLOGISKA ILLUSIONER

Psykologiska illusioner bygger på en teori vilket tydligt skiljer bilden som tas in i ögat från den mentala avbild som skapas i hjärnan. När illusionen träder i kraft så uppstår en psykologisk konflikt i hjärnan som tenderar att skifta fram-och-tillbaks, även fast åskådaren begriper att resultatet inte stämmer. Tänkt dig ögat som en sorts “kamera” och medvetandet fungerar likt en “videofilm”. Varje sekund tar kameran in ett antal bilder per sekund som omvandlas till ett annorlunda format på videon som visas i efterhand. Formatet som kameran tar in är alldeles för stort för att videospelaren ska kunna göra om datan till något som går att spela. Därför jobbar hjärnan konstant med att tyda och komprimera datan till användbar information. Omvandlingsprocessen tar lite tid, vilket man oftast inte brukar ha ett problem med i vanliga fall. Men i vissa fall blir det uppenbart på videon att en stor del av originalformatet i verkligheten saknas... Tänk dig nu att omvandlingsprocessen består av något helt annat som forskarna kallar gestaltpsykologi. Gestaltpsykologi utgår ifrån att hjärnan strävar efter att hitta förenklade mönster i allt den ser. Genom att komprimera samman datan den tar in från ögat, möjliggör den en kraftigt reducerad avbild som skickas till medvetandet. Avbilden skiljer sig från originalbilden på så vis att det tar tid för hjärnan att omvandla datan till något meningsfullt för medvetandet att uttolka. Resultatet bildar ett lagg, eller en sorts eftersläpande buffert i upplevelsen av bilden som ständigt måste uppdateras på något vis. Likt en videofilm kan tänkas börja lagga efter på din dator när formatet inte finner i rätt takt med ditt videocodec. Samma system som kodar av informationen i filmer så den kan spelas upp korrekt på din datorskärm.

The show must go on. Kortfattat fyller hjärnan in med egen information mellan videobilderna som den missar när du tittar på de kommande bilderna. Den psykologiska illusionen blir extra mycket förstärkt av att ögat i verkligheten endast tar in cirka tre procent av ditt totala synfält. Utifrån ditt totala synfält bestående av cirka 180° uppfattar alltså hjärnan endast 8° som fullvärdig information. Detaljerna som till synes roterar eller förvrängs runtomkring blir resultatet av att det perifera synfältet som måste gissa sig fram om vad som försiggår på bilden. Bilden inunder kallas för Fraser-Wilcox illusionen. Men är också känd som Peripheral drift illusion på engelska.

webPsykologiskaIllusioner_kategori-01.pn

Ingenstans i hjärnan följer det ett sorts "roterande" mönster. Bilden ovan är perfekt still i hjärnan. Det samma gäller även med bilden inunder. Det ser ut som att prickarna liksom fladdrar. Men inget i hjärnan flimrar eller blinkar på något sätt. Det finns dock ett centrum i hjärnan som anmärker på rörelser som reagerar på bilden. Omigen, inte på grund av att bilden rör på sig. Men att avbilden som hjärnan producerar [likt en förenkling] av bilden gör förutfattade tolkningar. Tolkningar som översätts till omdömen. I omdömet får hjärnan en antydan mellan bilderna som inbillar dig att saker rör på sig.

Nätillusionen lurar hjärnan att tro vissa prickar i periferi är svarta. Omigen existerar prickarna ingenstans i ögat eller på bilden. Bilden är totalt statiskt. Det visar hur litet synfältet verkar i verkligheten. Det mesta tvingar hjärnan att improvisera. Sett från ett evolutionärt perspektiv existerar inget sådant här mönster naturligt i den miljön som våra hjärnor utvecklats ifrån. Det bidrar med en förklaringsmodell om varför människans mentala förmåga tycks brista på den här punkten. Eftersom våra gener aldrig tidigare har presenterats inför sådana illusioner som ett livsfarligt hot. Nöden är uppfinningarnas lag. I detta fall existerar det ingen nödvändighet att förbise illusionen. Våra högt utvecklade primat-hjärnor går vidare precis som det naturliga urvalet bildat oss.

I mitt tidigare stycke bildar jag hypotesen om att logiska resonemang omöjligt kan existera utanför rumtiden. Rumtiden i hjärnans fysiologi är alltså avgörande för att man ska kunna begripas sig på medvetandet, samt hur dessa illusioner uppstår. Tiden i hjärnan påverkar i högsta grad det visuella minnet från avbilder i medvetandet. Neurologiskt räknas det ta mellan 50 och 500 millisekunder att generera en färdig avbild[1] till medvetandet. Därför uppfattas den psykologiska illusionen som mindre aktiv i om du håller blicken still på bilden. Som när du "stream:ar" data på internet via ett nätverkskort, så kräver det mer tid utefter bandbredd att hålla videon uppdaterad när du rör på blicken. En stillastående video kräver mycket mindre dataström. Eftersom hjärnan inte har oändligt med “bandbredd” så kan det leda till en del underliga resultat. Hjärnan "laggar" således efter när det tvingas att processa alldeles för komplexa bilder i rörelse.

- - - - -

1 En avbild skapas i

hjärnan som ett res-

ultat från den ur-

sprungliga bilden

som ögat tar in.

Efterbild

Efterbilden som skapas i hjärnan när bilden blir svart är en fysikalisk illusion. Den bildar i regel ett sorts negativ från bilden på skärmen till avbilden[1] i din hjärna. Ett negativ betyder att ljuset från en neurologisk signal inverteras till sin motsatta ton i hjärnan. Svart blir vitt. Rött blir grönt. Blått blir orange. Gult blir lila, också vidare...

Ingenstans på bilden existerar de färger som uppstår i efterbilden i din hjärna. Färgerna är en mental konstruktion av din egna hjärnas hårdkodade förmåga. Eller om man ska kalla det oförmåga att koda avbilden annorlunda före din upplevelse. Det råkar vara så att allting man ser liksom fastnar på hjärnan med inverterade egenskaper. Den orangea tonen du ser i början av videon är inte det samma som det gula i mitten. Den blåa tonen i korset är inte den samma som uppstår efter i hörnen på efterbilden.

Det som inte ligger i förarens direkta fokus faller bort i medvetandet. Ändå kvarstår den övertygande illusionen med ett mycket bredare synfält. Detta gäller även andra mentala funktioner. Som ett ytterligare exempel fyller hjärnan enkelt i bortfall av data i skrivna meningar. Se exemplet inunder. Meningen är långt ifrån komplett. Ändå klarar de flesta av fylla i de saknade bokstäverna från tidigare erfarenheter. Problemet bygger på att neurologin inte gör skillnad på fördomar från tidigare erfarenheter. De framställs båda likt mer eller mindre "smarta" generaliseringar. Ibland fungerar det också kan det spara hjärnan på mycket onödig tankekraft — under annorlunda omständigheter kan det vara en fråga på liv och död.

Undermedvetandet anmärker aldrig på information som saknas

Undermedvetandet anmärker aldrig på information som saknas, men det ger gärna illusionen av att vi ser mer än vad medvetandet kan fokusera på. I verkligheten tar hjärnan endast in cirka tre procent av det upplevda synfältet. Resten av den upplevda avbilden existerar inte i medvetandet. Vi blir ständigt lurade med att tro vi ser mer än vad vi kan. Intrycket som det bidrar till leder till en hel del underliga resultat. Som exempel måste vi lära oss detta när man tar körkortet. Bilden inunder beskriver hur farligt det är att underskatta detta moment i trafiken.

Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
1 Mos 2:7

Animatörer är experter på att lura ögat

Men är det verkligen ögat som luras? Eller uppstår illusionen om rörelsen endast i våra hjärnor? Du lägger kanske märke till att bollen på filmremsan ovan liksom sträcks ut och pressas samman beroende på vart den befinner sig i rörelsen? Animatörer kallar denna effekt för squash and stretch. Genom att placera bollen med olika avstånd mellan varandra på på bilderna kan man även simulera upplevelsen av att objektet accelererar ner mot marken, för att sedan decelerera mot toppen av rörelsen. Det hela skapar en illusion som får betraktaren att tro det rör sig om ett objekt med massa och volym som fysiska krafter råder på. Krafter som exempel den starka kraften som får atomer i bollen att hänga samman, elektromagnetism vilket bildar stabila molekyler, samt dragningskraften som deformerar objektets skepnad. Läs mer om naturens sammanhållning på min sida om kosmologi och fundamentala krafter. Klicka på de understrukna länkarna för att se efter.

Ordet animation härstammar från det latinska ordet anima som betyder att "leva" eller något med "själ". Vilket även relaterar till "vinden" och andra livlösa krafter som får universum att gå runt. Metaforiskt härleder det också till "ande" eller "andakt" på grekiska. Pneuma (πνεῦμα), som i pneumatik betyder i tekniska termer "lufttryck". Men det sammanställer också samma term som översätts till den heliga Anden i bibeln. Den livskraft som mystiker beskriver när Gud blåser liv i döda objekt. Animation handlar alltså om illusionen som får rigida objekt att verka levande. Men är det verkligen så? Man kan fundera lite på vad temat från en historisk och kulturell synvinkel för med sig för sorts andemening? Se även denna referensen till den antika mysteriekulten som idag kallar för gnosticism.

En utav de mest övergripande illusionerna av dem alla handlar om att begripa hur händelser övergår från ett tillstånd till ett annat. De antika grekerna kunde inte förstå detta. På sidan om paradoxer lär vi att konventionell logik inte alltid går samman den upplevda verkligheten. De så kallade Eleaterna från 500-talet före Kristus tid vägrade tro på att världsliga ting är sanna på grund av den här typen missförstånd, eller illusioner som uppstår mellan stillastående objekt. Personligen tror jag inte att det är ögat som luras, utan att vårat rationella förstånd som spelar oss på ett spratt. Neurologin i våra hjärnor kan nämligen förklara hur hjärnan liksom laggar efter och vill bilda separata objekt, alltså mentala kategorier mellan bilder. Medan det egentliga objektet består mellan kategorier som uppstår i våran hjärna. Detta är motsatsen till vad de antika rationalisterna bestående av Pythagoras, Parmenides, Sokrates och Platon ville tro. Alla dessa var övertygade om att tiden föränderliga egenskaper måste vara en illusion. Den kommande beskrivningen är en mycket generaliserande förkortning om av vad dessa filosofer brukade stå för. Över lag finns det dock en övergripande tendens även bland klassiska och somliga nutida rationalister att anta tankens logiska förnuft föregår vad våra kroppsliga sinnen kan förnimma. Kortfattat betyder det att min GIF-animation nedan i textfältet ljuger. Inget i rörelsen finns på riktigt. Endast en sekvens av stillastående bilder. I fallet med konstgjorda animationer så stämmer rationalisternas slutledningen med vad det beksrivs som. Att var enstaka frame i bildsekvensen är ett ett unikt objekt frånskilt all de övriga segmenten i animation efter varandra. Problemet är bara att i verkligheten när vi uppfattar ett objekt så tänker vi inte att bollen delas upp i ett oändligt antal frames per second. Grundat på antagandet att var enstaka tidsintervall representeras av en unik boll. Bollarsom inte bara är annorlunda i rumtiden från de övriga bollarna i sekvens efter

varandra, utan ett komplett separata objekt i våran hjärna. Våra sinnen så upplever vi dock inte objektet på detta vis. I sinnet så antar ögat intuitivt att det är exakt samma boll som följer rörelsemönstret utan vidare. Inte tiotals med olika bollar som magiskt uppstår efter varandra.

Mysteriet som spänner mellan mentala kategorier i vårat medvetande och objektet som ögat registrerar innan det uppfattas av hjärnan blir bara allt djupare desto mer man tänker på det.

Medeltida filosofer kallade det här fenomenet för transmutation. En gammal alkemisk teori som vetenskapen sedan länge förlegat. Det går ut på att ett ämne under speciella omständigheter kan förvandlas till något annat än det var från början. Som exempel att göra guld av bly på något magiskt vis. I kristendomen lever detta koncept ännu kvar med traditionen där folk "dricker Jesu blod" och "äter hans kropp" vid nattvarden. Då kallas det transsubstantiation, när folket i kyrkan accepterar att Jesus dog för våra synder. Detta sker genom att symboliskt betrakta Fadern och Sonen som separata entiteter. Alltså olika substanser av samma universella gudom. Tillsammans förs de senare samman när Jesus stiger upp i himmelen för att bli hel, omigen, med sin egna skapare... Men vänta lite nu!

Hur kommer det sig att samma person kan vara både son och fader till sig själv?

Denna rituella sed slår huvudet på spiken med exakt vad jag vill demonstrera om levande illusioner. Därför att hela tiden antar kristendomen att Sonen (Jesus) och Fadern (Gud) vart samma entitet, fast delade som olika hypostaser. Detta även innan historien med Jesu korsfästelse ägde rum på jorden. Detta bildar en paradox som jag hävdar att kristen teologi inte kan lösa. Samma paradox som Zenon från Elea på 400-talet före Kristus inte heller kunde lösa. Klicka på den understrukna länken för att veta mer — Zenons paradoxer.

- - - -

Levande illusioner

Levande illusioner representerar den kategori av illusioner som är absolut vanligast. Det är lätt att glömma bort att animationer i själva verket är stillastående bilder. På 1700-talet roade sig aristokrater med att titta på runda plattor med många små motiv på som verkar leva när man snurrar på verket. Man kallade dem för fenakistoskop, vilket bygger på samma princip som alla filmer och rörande illusioner vi använder i media än idag. Hjärnan har den här förmågan att hitta mönster som övertygar medvetandet om att den ser en kontinuerlig rörelse komma till liv. Att bilderna i själva verket är stilla, var för sig, spelar mindre roll för fenomenets skull.

Tack vara hjärnans naturliga mönsterigenkänningsförmåga behöver man endast ett mindre antal bilder per sekund för att illusionen ska bli komplett. Det är viktigt att veta hjärnan inte bara identifierar och definierar mönster stilla i tiden. Utan hur rörliga illusioner liksom kommer till över tidsintervaller. Det som "besjälar" livlösa objekt till levande subjekt beskrivs i regel från ett rörligt mönster. Ett typ av beteende. Bland annat från Aristoteles avhandling om den levande själen De Anima. Hade man inte vetat bättre kunde någon obildad person inbilla sig skådespelare och specialeffekter var äkta. Utan kunskapen om hjärnans illusoriska egenskaper vore så mycket teknologi och konst till spillo.

Testa med att först stirra in i det svarta korset på bilden inunder cirka tjugo sekunder. Byt sedan till det vita korset nedan. Utforska sedan vad som händer med motivet på bilden. För bästa resultat bör du titta nära skärmen i ett mörkt rum.

FYSIKALISKA ILLUSIONER

Många av de vanligaste illusionerna förekommer helt naturligt. Som exempel brytningen i ett glas med vatten eller genom ett förstoringsglas. Dessa illusioner kallas för fysikaliska, därför att de uppstår inte inom våran egna neurologi. De kommer i själva verket till utanför våra hjärnor, i den fysiska verkligheten. Men det betyder inte att dessa illusioner blir mindre vilseledande.

Fenomenet som presenteras på bilderna ovan kallas för värmeinvertering. När varm och kall luft möts så skapar det ett medium som bänder ljus, nästan som en spegel. Objekt som vistas nära horisonten kan kraftigt förvrängas i betraktarens perspektiv. Det finns som exempel en hypotes som talar för att skeppet RMS Titanic drabbades av en sådan synvilla innan det sjönk.

- - -

Fysikaliska illusioner kan även drabba personer vid sensorisk överstimuli. Du har antagligen lagt märke till att en svart fläck bildas på ditt synfält om du tittar in i solen, eller mot något annat väldigt starkt ljus. Detta beror på att för stark stimuli mot synen allvarligt kan skada dina ögon. Men det bränner även in en bild av det du ser i din interna neurologi. Avbilden[1] som uppstår i hjärnan skapar ett sort "negativ" — en inverterad version av ljuset som träffar ögat. Vitt ljus kommer att verka svart. Rött kommer bli grönt. Blått kommer att verkar orange. Gult omvandlas till lila i hjärnan, också vidare. Kontrastfärger fungerar på detta vis att de alltid står i motsats till en annan färg som negerar dess värde. Se videon inunder...

Det här är den så kallade kartesiska teatern

som professor Dennett döpt efter Descartes.

Det bygger på illusionen att våra medvetanden

sitter på vid en fixerad punkt, någonstans mellan

öronen där bakom ögonen. Likt en sorts "teater" eller vad man i modern tid skulle närmare referera till en liten "hemma bio". Med levande kontroll över allt som sker.

Användarillusionen lurar människor att tro med- vetandet är frånskilt kroppens fysikaliska egen- skaper. Utan kontroll över kroppens lägre funk- tioner antar folk att det förblir något annat än det vi tänker "över" eller "bortom" oss själva.

I verkligheten vill folk mycket sällan veta av vad som händer i hjärnan. Mycket av samma anledning vi blir störda av att tänka på annat som händer i övriga delar av kroppen. Alla dessa enzymer, hormoner och signalsubstanser och näring som bryts ner till avföring via tarmsystemet, också vidare. Sådant man helst inte talar om och vill göra sig av med så snabbt som möjligt. Omständliga procedurer reglerar människors liv utefter vetskapen att vissa inre funktioner [kroppsliga liksom mentala] visar man enkelt inte för andra personer. Artighetsfraser och etikett grundas från principer som tillåter människor att hålla intima bestyr åt sig själva. Som exempel kan det bli lika pinsamt att släppa en fjärt bland okända personer, som det kan hända när någon råkar överdela känslig information om sig själva utan att tänka sig för.

Människan trivs bäst med att veta att vi håller en ständig kontroll över vårt innersta tankeliv, utan att behöva räkna för varandras kriser och psykologiska besvär—utan att det går utöver någon annan. Medvetandet trivs bäst med att tänka på att den är i kontroll, utan att behöva räkna för vart enda hjärtslag och fotsteg man tar—utan att ramla omkull. Det räknar in den mentala sfären såväl som de så kallade “lägre” funktionerna. Som exempel sexdrift och cykler mellan reproduktiva faser i livet med mera.

Att vara en autonom individ kräver på något sätt att vi kan avlägsna oss själva från så mycket annat i våra väsen, att det är lätt att glömma bort hur komplexa varelser vi egentligen är.

Vidare till nästa avsnitt
TEORIN OM MEDVETANDET

Slutledning

- - - - -

Alla tidigare illusioner tjänar som exempel för att bryta ner din fördom mot att du tror du vet vad som försiggår i hjärnan. Medvetandet tar i själva verket mycket liten del av den fulla mängden av komplexa händelser som ger upphov till den mentala upplevelsen av ett Jag. Det framkommer antagligen som ett tautologiskt påstående, men hjärnan kan omöjligt veta vad medvetandet inte förstår. Självfallet begriper du vad du inte kan se. Hjärnan och medvetandet är således intrinsikalt sammankopplade. Men det finns en djupare sanning till det här dilemmat som jag är på väg att beskriva.

- - -

Användarillusionen

Användarillusionen beskriver medvetandet som en nödvändig komponent vilket kommunicerar mellan kroppen och tankar. På engelska refererar man detta till the user illusion. Principen med användarillusionen fungerar likt en metafor när människor använder datorer. Mycket få människor vet egentligen vad som sker inuti en dator när vi använder den. Vilket är varför smarta människor skapat det här gränssnittet som påminner om ett "skrivbord". Där man kan "klippa" och "klistra" i så kallade "mappar" också vidare. Den egentligen processen mellan CPU, moderkortet, RAM-minnet och hårddisken tänker man sällan på. Det är inte nödvändigt att förstå hur en dator fungerar för att vi ska kunna använda oss av den. Som professor Dennett burkar säga - "competence without comprehension". Användarsnittet på datorn tillåter oss att agera likt kompetenta datoranvändare, utan att egentligen begripa oss på hur...

Det samma gäller förhållandet mellan hjärnan och medvetandet. Medvetandet måste inte begripa på hur hjärnan gör saker för att fungera. Det endast går i alla fall. Eller i de flesta fall ändå. Med tanken på det här stycket som jag dedikerat åt endast optiska illusioner, just för att visa hur hjärnan inte fungerar i enlighet med observerbara fenomen.