Textfield_small-01.jpg

UNIVERSUMS VÄXELVERKANDE KRAFTER

 

- - -


Allt som någonsin har har skett eller kommer att hända går att förklara med interaktioner mellan ett fåtal krafter. Den starka kraften, den svaga kraften, gravitationen och elektromagnetismen. Modellen grundas av forskarna med ett gemensamt ursprung från big bang. Beskrivningen utgår från fyra fundamentala interaktioner. Där alltet inledningsvis kan betraktas som en och samma källa av fysikalisk energi. Med tiden evolverar oregelbundenhet fram i energin till det forskarna relaterar till som "växelverkan" mellan krafter. Dessa krafter som beskrivs här nedan.
 

01_DEN STARKA VÄXELVERKAN

Teori: Kvantelektrodynamik (QCD)

Kraftbärare: gluoner (g)

Relativ styrka: 10^38

Påverkar: kvarkar (direkt) och hadroner  (indirekt)

Beskrivning: Den typen av kraft som interagerar mellan partiklar i atomernas kärna. Det möjliggör formationen av atomer. Så all massa i universum inte förblev upplöst i mindre elementarpartiklar vid big bang.

 

02_DEN SVAGA VÄXELVERKAN

Teori: elektrosvag teori

Kraftbärare: W-bosoner och Z-bosoner

Relativ styrka: 10^25

Påverkar: alla kända partiklar

Beskrivning: Den typen av kraft som får solen att lysa. Som avger radioaktiv strålning från tunga instabila ämnen. Samt tillåter datering med hjälp av kol-14 metoden.

03_GRAVITATION

Teori: Allmänna reletivitetsteorin

Kraftbärare: gravitoner (G)

Relativ styrka: 1

Påverkar: all energi

Beskrivning: Den typen av kraft som håller oss kvar på jorden. Så vi inte faller ut i rymden när den roterar. Samt vad som fäster objekt i rymden i omloppsbanor kring varandra...

04_ELEKTROMAGNETISM

Teori: Kvantelektrodynamik (QED)

Kraftbärare: fotoner (γ)

Relativ styrka: 10^36

Påverkar: allt med elektrisk laddning
Beskrivning: kommer inom kort

Universums_fyra_fundamentala_växelverkan
textfield_midLong-02.jpg
textfield_bot-01.jpg
textfield_top-01.jpg

Universum evolverar

Evolution är det beskrivande nyckelordet som skildrar universums utveckling. Termen gäller alltså inte bara biologisk utveckling. Övergående från universums abiogenesis, innan livets uppkomst, så beskriver man alltså även det astrofysiska förloppet som en sorts evolution. Det första som slår mig när jag studerar dessa krafter är dess påtagliga tema av fyrfaldighet. Jag vet att det spelar föga roll för moderna fysiker vad resultatet slutar upp rent estetiskt. Men jag tycker det är intressant att se hur de klassiska elementen; eld, jord, vatten och luft på sätt och vis gör sig påmint på detta vis. Tekniskt sett har talet fyra inget att göra. Mycket tyder ändå på att det finns fler okända faktorer att räkna med.

Enligt NASA:s kommunikationsansvarig Michelle Thaller, spelar symmetri och känsla knappast en nödvändig roll i modern astronomi. Men det tjänar som en liten fetisch bland logiker att vilja förstå universum på detta vis. Det hjälper våran män-niskan att rationellt begripa sig på teorierna i princip, i motsats till ett mer praktiskt sätt att se på saker och ting. Universum finns även inom oss själva.

- - - - -

Historia

De antika tänkarna ville aldrig begripa att universum inte följer en sortens teoretisk sett perfekt symmetri. Ett tema som forntidens teologer tillbringade mycket tid åt att fundera över. Psykologin i denna typen av tankemönster är mycket slående.
 

Trenden jag menar ha observerat kommer från tidigare mer anti-empiriska inslag. Med exempel från Platons idévärld vilket har lett den större delen av västvärldens historiskt lärda män att tro universum följer platonska solider i mikrokosmos, till perfekta cirklar i makrokosmos. En annan observation kommer från Aristoteles antagande utifrån eternism, i motsats till kreationism och evolutionism. Det samma teocentriska temat är kända från många erkända filosofer som Al-Ghazali och Descartes, vilka båda på förhand antog en sorts dogma vi känner till som ockasionalism. Genom hela antiken, medeltiden samt en bra bit inpå renässansen. Speciellt de religiösa studierna gick med åskådningen att det aldrig går att observera orsaksförhållanden mellan medvetandet och materia. Johannes Kepler på 1500-talet fann stora svårigheter att överkomma detta önsketänkande. Den önskan fick vetenskapen bittert korrigera när hans kollega insåg planeten Mars bana över himmelen endast går att räkna ut annars om man ger upp den teocentriska trenden. Speciellt René Descartes gick i graven med att tro kroppen och själen måste förbli evigt separerade. Med Gud som den enda länken bortom tid och rum. På sätt och vis är det väldigt tragiskt — det här infallet där människor tenderar att projicera sina mentala kategorier på omvärlden, snarare än att rätta sig efter världen. Jag finner det tämligen besynnerligt. Speciellt som det talar mycket om människans "inre" eller "andliga" natur. Behovet av att liksom fånga världen med hjälp av idéer... än mer tragiskt, utifrån ideal. Platon var absolut övertygad om att världens fundamentala beståndsdelar behöver innefatta ett mycket specifikt moment av det de antika grekerna refererade till gud. Ett sorts ursprungstillstånd kombinerat av det goda, det sanna och det sköna... Kan det någonsin bli för fåfängt att få känna sig hel, om inte "helig", med resten av universum?

 

- - -
 

"Scientists don't try to understand the universe because it is useful


But because it is beautiful


Though without understanding reality of its beauty there would be no meaning for usefulness"

 

- - -

Hel med universum


För medeltida filosofer var det mycket viktigt att en teori om universum måste stämma överens med tron på själen. I strävan efter att avtäcka livets mening. Vart allting är på väg och hur det kommer att sluta. Nu för tiden ställer vi också liknande frågor. Bittert har vetenskapen tingat filosofin att ge upp själens strävan efter att få bli hel med ett fysikaliskt universum. Det är knappast en agenda som ligger högt upp på dagordningen bland nutida vetenskapsstudier. Istället tror jag det finns något som återspeglar denna sökan inom oss själva. Än idag finns det kosmologer som funderar över symmetriska former mellan universums fundamentala krafter direkt. En rangordning vars teoretiska omfång egentligen inte tjänar något större ändamål, än att verka simpel. Fast på ett estetisk plan. Ett exempel på en sådan fysiker är Garrett Lisi. Med sitt koncept om ett åttadimensionellt universum. Den så kallade E-8 teorin. Trots detta så saknas många elementarpartiklar ännu för att bekräfta doktor Lisis modell. Den typen av "sköna" eller "vackra" sakläge kosmologerna refererar till supersymmetri! Viljan att teoretisk ena de de fyra växelverkande krafter med varandra. Det sker genom att söka efter förhållanden bland elementarpartiklar som kan bekräfta ett supersymmetriskt mönster. Det har nu mätts upp till universums fundamentala krafter väger mellan ett till tio upphöjt med trettioåtta nollor (1 - 10^38). Se illustrationen på toppen av sidan, inte så värst symmetriskt. För Platon var det absolut grundläggande att hans modell av abstrakta kroppar. Ändå faller det pladask på total bias. Ironiskt nog fortsätter astronomernas strävan att göra sina idéer "hela" med resten av universum.

- - -

"He affirmed his significance as a conscious rational animal proceeding syllogistically from the known to the unknown and a conscious rational reagent between a micro and macrocosm ineluctably constructed upon the incertitude of the void."
   —James Joyce

- - - - -

Klicka på den understrukna länken för att komma till huvudsidan


KOSMOLOGI

webFysikensLagar-01.png