textfield_midLong-02.jpg
textfield_top-01.jpg

SJÄLENS FÖNSTER

mot ett fysikaliskt universum

- - -

 

Föreställ dig hur det är att vara din hjärna. Du är helt innesluten i ett hårt kranium, det finns inget ljus, ingenting som kan hjälpa dig att förstå vad som händer utanför. Utifrån det här perspektivet ser medvetandefilosofer hur människans mest komplexa organ måste samordna hela sin verklighetsuppfattning. Vidare kommer små signaler som från dina sensoriska organ - alltifrån ögon, öron, miljarder små känselnerver vilka registrerar balans och beröring av saker, samt smaklökar och kemiska receptorer i näsan. Dessa signaler är egentligen det enda du har som kan skapa en viss uppfattning om vad som sker utanför din hjärna. Utom möjligtvis vissa genetiskt nedärvda instinkter och biokemiska reaktioner.

Denna insikten har fått neuroforskaren
Seth Anil att beskriva våra medvetanden från en underlig synvinkel. Nämligen att vi hallucinerar den verkligheten vi upplever. Personligen tycker jag den liknelsen är ganska överdriven. Eftersom professor Anil inte riktigt åtskiljer i den kommande videon vad det betyder när hjärnan skapar en uppfattning av omvärlden utan att ta in signaler från sensoriska organ. Det som skiljer en hallucination från en riktig koppling till den fysikaliska omvärlden går via kroppens sinnen. En hallucination saknar totalt återkoppling till den yttre verkligheten på så vis att hjärnan kan konstruera egna upplevelser som inte motsvarar något någon annanstans. Detta sker bland annat när vi drömmer. Av någon anledning visar signalerna i hjärnan nästan exakt samma typ av mönster som när vi är vakna och klara i våra sinnen. Den medvetna upplevelsen mellan dröm eller hallucination och verklighet är inte alltid lätt att skilja på. Men på något vis gör ändå hjärnan skillnad på upplevelser genererat utifrån våra kroppsliga sinnen och upplevelser som kommer endast inifrån.
   Se det följande klippet från
TED-talks.

textfield_bot-01.jpg
textfield_midLong-02.jpg
textfield_midLong-02.jpg

 

- - -
 

Tänk dig nu följande...
   Vad händer om man delar en hjärna mitt itu och sätter de olika delarna i varsin kropp? Rent hypotetiskt? Vi vet att en halv hjärna faktiskt kan återhämta sig och skapa de nya kopplingar som krävs för att fungera ändå relativt bra. Men vem utav dessa två nya personer blir i sin tur originalet? Frågeställningen kan verka absurd. Men det finns faktiskt något i resonemanget som stämmer med verkligheten för neurologin som styr våra medvetna förmågor.
  Precis som i Theseus paradox finns det inget enkelt svar på den här frågan. Hoppa direkt till paradoxen genom att klicka på den understrukna länken.

Om du tänker dig att du byter en cell i kroppen med en annan människa åt gången. Ungefär som med en
teleporter, om vi kan tänka oss en maskin som kan plocka ner hela våra kroppar i beståndsdelar och skicka dem likt bitar av information. Vart någonstans i processen blir du någon annan än den du redan innan var? Tankeexperimentet må verka ganska flummigt. Men tänk dig följande. Om du föreställer dig något mer realistiskt som exempel när en person åldras. Någonstans mellan vart sjunde och elfte år byter kroppen alla celler i din kropp. Men på något vis kvarstår [ändå] upplevelsen av att du är den samma person. Vi vet att vi lär oss saker, ändrar på åsikter, uppfattningar och bygger på erfarenheter om livet också vidare. Men vart någonstans är man en annan person från det lilla nyfödda barnet som kom ut ur din mamma för första gången?
 

- - -


Alien hand-syndromet
… förkortas AHS, men är också känt som Doctor Strangelove syndrome. AHS uppstår i ovanliga fall när man tvingas separera den vänstra och högra hjärnloben ifrån varandra. Ibland händer det vid mycket svår epilepsi att man kapar kommunikationen mellan hjärnhalvorna. Detta för att lindra den chockartade trafiken av signaler i hjärnan vilket i dessa fall kan leda till döden. Operationen sker i regel på unga barn med framförhållanden om att hjärnan kan återhämta sig lättare vid ett ingrepp i tidig ålder. Desto äldre man blir desto svårare är det för hjärna att omstrukturera gamla kopplingar efter ett neurologiskt ingrepp.

  Den typen av sjukdomar syndromet klassas till kallas apraxi. När personen är frisk och upplever sig ha både styrkan och viljan att röra kroppen men ändå inte kan på grund av något fel i hjärnan. Personen med AHS upplever att de äger handen men kan inte styra den. Till skillnad från anarchic hand-syndromet där personen inte kan känna handen alls.

Teorin bygger på att det finns en annan person i den andra hjärnhalvan som är till någon del medveten, samt kapabel att göra beräknade beslut med handen. Beslut som den andra hjärnhalvan inte känner till. Vanligtvis tar den vänstra hjärnhalvan kommandot [den som styr höger hand på högerhänta personer] eftersom tal och kommunikation sitter på vänster sida i hjärnan. Det är viktigt att veta allt som sitter i hjärnan även är korskopplat till höger och vänster sida i kroppen. Allt som sitter på kroppens högra sida är korskopplat till den vänstra sidan. Viseversa med den högra hjärnhalvan och vänstra kroppsdelar. Men båda hjärnhalvorna besitter inte samma förmågor. Tal och kommunikation dominerar endast i den vänstra hjärnhalvan. Vilket har lett forskare att tro den högra hjärnhalvan som styr känslor liksom trängs undan och blir introvert. Om den högra hjärnhalvan inte får kontakt med omvärlden samt inte förstår vad som sker, eftersom den begriper inget heller av vad andra talar till personen. Så kan det i värsta fall leda till mycket underliga konsekvenser.
  Ett exempel är en läkare som vittnade om en person som knäppte upp sin blus med den ena handen, samtidigt som hon stängde den med den andra. Vid mer olyckliga tillfällen har det även rapporterats att den främmande viljan försöker begå självmord. Psykologer misstänker att den “andra personen” i högra hjärnhalvan sjuknar in i mycket svår depression samt med ett ovanligt förvirrad i sitt tillstånd.

Att hjärnhalvorna opererar med olika typer av förmågor har länge varit känt inom neuropsykiatrin. Den laterala hjärnfunktionen gör sig extra påmind psykets biomekaniska egenskaper. Alltså vetenskapen hur specialiserade områden i hjärnan påverkar människors förmåga att interagera och kommunicera med omvärlden. Det jag kallar “själens” fönster mot ett fysikaliskt universum. Den felande länken som kopplar samman Descartes dualism till en monistisk teori om medvetandet.

webHjarnHalvorna-01.png

- - -

Alice i underlandet-syndromet
… förkortas AiWS, men är också känt som Todds syndrom. Syndromet relaterar nära till hjärntumörer, strokefall, migrän och psykoaktiva droger. Det förekommer oftare hos barn och personer med borderlinestörning. Överlag vet dock ingen exakt vad som orsakar symptomen eller hur man kan behandla dem. Indikationer visar på att Epstein-Barr viruset har något med det medicinska tillståndet att göra.
  Personen drabbas av högst underliga hallucinationer som gör att objekt verkar kraftigt förvrängda i perspektiv. Den typen av storleksförvrängningar kategoriseras under något som kallas
dysmetropsi. Det handlar alltså om hallucinationer som får saker att verka annorlunda i skala och avstånd från vad det egentligen är i verkligheten. Makropsi kallas det när något förvrängs av hjärnan så det verkar mycket större än vad det egentligen är. Mikropsi gör det samma fast så saker verkar små istället för stora. Pelopsi får saker att verka nära, till sådan grad att det händer personer snubblar när de tar sig fram. Eftersom perspektivet förvrängs på ett sätt som gör att det känns som du springer i en lång korridor utan att komma fram dit du tror rummet slutar. Teleopti får saker att verka avlägsna, till den grad att personer står och skriker på människor som om de var flera hundra meter långt bort, när det i verkligheten inte är sant.

AiWS hypotesen är att symptomen orsakas av extra stort blodflöde i de delar i hjärnan som hanterar det visuella nervcentrum. Samma område som kontrollerar uppfattningar reglerat från varseblivningar. Resultatet blir att personen kan uppleva stark yrsel och illamående. Eftersom övriga delar i hjärnan som registrerar balanssinnet inte korrelerar med upplevelsen av rummet får det personen att uppleva en typ av sjösjuka. Oftast får man endast något enstaka symptom av de fyra olika typerna av dysmetropsi. Men det finns dem som tvingas dras med alla fyra typer på samma gång.

- - -


Anton-Babinskis syndrom

… även känt som kortikal blindhet. En mycket ovanlig form av sjukdom där personen omöjligt kan begripa att den totalt saknar synen. Allting i synen, ögonen och hjärnan fungerar som det ska. Förutom i den optiska loben. Vilket leder personen till konfabulationer som omöjligt kan erkänna att den är blind. Denna typen av sjukliga konfabulationer tvingar den drabbade att hitta på lögner och möjliga typer av rationaliseringar som inte är sanna. Frågar man som exempel personen med Anton-Babinskis syndrom hur många fingrar du håller upp. När de svarar fel utan att du ens håller på någon hand kommer de hitta på att de saknar sina glasögon, även fast personen kanske aldrig ägt några glasögon också vidare.
 

Anosognosia är en form av psykologisk försvarsmekanism. Personen kan inte hjälpa något annat än att neka till sitt sjukliga tillstånd. Vid andra typer av anosognosia händer det att personen förnekar ägarskapet av vissa kroppsdelar. Hävdar bestämt att de saknar ett ben eller en arm utan någon som helst fysiologisk anledning. Felet sitter dock inte i torso eller i något av lemmarna. Dessa konfabulationer tros bero på ett minnesfel i hjärnan. Demens och alkoholism kan också orsaka så personer ohjälpligt måste ljuga om sina tillstånd. I fallet med alkoholism kan personen visa en ordnad yta. Men på grund av B1-vitamin brist har det skadat delar av hjärnan som leder till sjukliga ljugande.

 

- - -

Professor Dennetts Multiple drafts-modell är en materialistisk teori som strävar att förklara medvetandet med vetenskapliga rön. Det handlar om att kombinera hela det här tänkande elementet inom oss som Descartes trodde var avskilt från den materiella kroppen. Genom att kombinera en materialistisk-fysikalisk modell av universum med en psykologisk fenomenologi av universum.


Det fysikaliska
 … argumentet  är en tes som jag strävar efter att belägga på Livsfrågor. Det handlar om att förena den upplevda subjektiva[1] verkligheten med en tekniskt sett objektivt[2] skildrad natur. Den natur som vetenskapen refererar till fysikalism eller naturalism. Om tesen stämmer bör medvetandet påvisas som ett resultat av fysikaliska reaktioner i kroppen. Syftet med det här stycket är att studera Själens fönster mot ett fysikaliskt universum; på vilket sätt kroppsliga åkommor påverkar den subjektiva upplevelsen av naturen. Men det handlar inte bara om biomekaniska skador i hjärnan. Utan att det finns en mycket sammanflätad och intrinsikal relation mellan personens själsliga aktivitet och våran neurologiska hälsa. Medvetandet står inte utanför tid och rum. Medvetandet beror i högsta grad på kroppens materiella konstitution. I motsats till kontrasterande åskådningar som platonismen, filosofisk essentialism, idealism och rationalism. Vilka oftast antar att abstrakta och immateriella egenskaper existerar oberoende den materiella verkligheten. Traditionellt antar fortfarande den största majoriteten i världens befolkning att själen består av något immateriellt som överlever döden. Det tro jag inte på. Även matematik, logiska resonemang, känslor och djupare minnen vilka definierar våra själsliga liv dikteras också av hjärnans neurologi. Jag kan inte tänka mig något som definierar våran identitet utöver våra mest intima minnen. Det som gör Jaget till  Jag - och inte någon annan. Jag-fenomenet inkluderar våra minnen samt relationer vilket våran personlighet härstammar till. Sådana som föräldrar, syskon och vänner också vidare. Vem är jag om inte delvis minnet av min favoritkatt som jag brukade leka med när jag var liten? Eller minnet av mina morföräldrars hus i barndomen? Bara för att nämna några exempel. Sådana här minnen identifierar våran mentala existens, gör medvetandet konkret mot ett fysikaliskt universum. Det enar och stärker den vetenskapliga metoden mot ett djupare holistiskt perspektiv. Där var person kan betraktas som en egen unik avspegling till universum.
  Filosofen
Jean-Pierre Sartre hade kanske rätt när han konstaterade att existensen föregår essensen. Beviset jag ämnar presentera med att själen inte kan leva utan kroppen kommer från de tidigare exemplen ovan.

1. Alien hand-syndromet påvisar hjärnans fysikaliska koppling i frågor som berör medvetandets upplevda vilja. Alltså förmågan att se på sig själv samt ägare av sina egna kroppsdelar. Utan den nödvändiga kopplingen mellan de laterala hjärnhalvorna visar AHS att själen
[3] splittras mellan separata identiteter.

2. Alice i underlandet-syndromet påvisar hjärnans fysikaliska koppling i frågor som berör medvetandets upplevda perspektiv. AiWS påverkar inte så mycket personens uppfattning om sig självt men förvränger allvarligt .

3. Anton-Babinskis syndrom påvisar hjärnans fysikaliska koppling i frågor som berör medvetandets 

Eller som den berömda neurologen
Christof Koch uttrycker det:

 

Reduplikativ paramnesia
… är en vanföreställning när personen tror att han eller hon befinner sig på en plats som är en exakt kopia där de befinner sig. Personen ser att allt verkar stämma med platsen, fast ett fel i hjärnan kan omöjligt koppla platsen korrekt till minnet. Det beror på att den emotionella förmågan att identifiera saker i själva verket sitter i högra hjärnhalva. Den vänstra hjärnhalvan kan se att alla detaljer stämmer precis som de minns platsen i övrigt. Men känslomässigt framstår platsen som total udda. Likt en förfalskning av vad som verkar äkta. Eftersom den vänstra och högra hjärnhalvan står i konflikt med varandra kan personen aldrig skaka av sig känslan.
   Denna typen av minnesfel går i en
kategori av neurologiska skador där personen misslyckas med att identifiera saker omkring dem. I mer ovanliga fall händer det att personen får samma minnesfel fast kopplat till mänskliga relationer. Det finns som exempel föräldrar som nekar släktskap med sina barn. Just på grund att de framställs likt förfalskningar. Bedragare som försöker lura dem. Capras vanföreställning visar att emotionella band mellan individer kan lätt skäras itu om fel ställe i hjärnan skadas. Tragiskt nog fungerar själen på detta vis att även de djupaste relationer relaterar till en fysikalisk verklighet. Det finns också fall där personen omöjligt kan känna igen sig själv i spegeln. Människan framställs om igen likt en bedragare. Samma minnesfel kan alltså drabba kategoriskt det mesta i livet. Inte bara platser utan människor man brukade älska, känna och komma ihåg sedan barndomen.

De flesta intellektuella förmågorna som kretsar kring logiskt tänkande, reduktiva beslut och kallt beräknande logik tenderar att fascinera majoriteten när de talar om hjärnan. Den specifika hjärnhalvan som sitter på vänster sida hos högerhänta individer. Personligen upplever jag det som att forskare oftast talar om den vänstra hjärnhalvan i texter och videodokumentärer. Kanske för att kognition enklast relaterar till den typen av kallt beräknat tänkande. Men den högra hjärnhalvan gör saker mer komplicerade än så. Omkring nittio procent av tal och språkhantering sitter som sagt i den vänstra sidan. Hos vänsterhänt delar hjärnhalvorna på språkhanteringen ungefär jämnt mellan sidorna. Hur som helst är det inte alls sant att högra hjärnhalvan [hos högerhänta] kommer utan funktion. Som jag tidigare visat med reduplikativ paramnesia och Capras vanföreställning att de mest kära sakerna i livet inte sitter i föreställningar om en odödlig själ. Snarare materiellt manifesterat i den fysikaliska hjärnan.

  Som exempel vid deja vu-upplevelser...
 

- - -


Deja vu-upplevelser
… kommer också av ett sorts minnesfel i hjärnan. Begreppet härstammar från den franska termen déjà vu som betyder “redan sett”. De flesta människor får det här minst ett antal gånger i livet. Det är inget farligt och du behöver inte söka upp en läkare om det händer. Desto mer udda slutledningar har det lett människor till på egen hand. Som exempel övernaturlig prekognition, profetior, eller att tiden är cykliskt med tro på att allt redan har hänt innan? Eller att själen är på väg att migrera via något som kallas metempsykos? Människor tycks gilla att spöka till saker och ting ganska rejält när de inte kan begripa sig på vad det handlar om. Men vad beror det på egentligen?
  Ännu finns det ingen forskning på hjärnan som kan se exakt vad som sker vid så ovanliga tillfällen. Men sett från ett naturalistiskt perspektiv råder inte forskarna brist på hypoteser. I den kommande videon tar professor Dennett upp två varianter av samma minnesfel som potentiella förklaringar varför hjärnan lurar oss att tro på sådana här saker. Grundprincipen är enkelt — om man tänker sig att signalen från ögat på något vis blir försenat, kan det tänkas att övriga funktioner i neurologin går händelserna i förväg. Signalen som normalt förs in i hjärnans system följer nämligen en viss takt. Om en enstaka signal kommer [låt oss säga] tvåhundra millisekunder för sent, så hoppar hjärnans igenkänningssystem till en aning. Den registrerar nämligen en äldre händelse som andra delar i hjärnan redan reagerat på. Plötsligt uppstår en konflikt som i regel skapar dissonans, ett sorts obehag med viss förvåning.
   Se professor Dennetts förklaring i den följande videon. Spola fram till
14:51 för att komma direkt till ämnet...

- - -

Svaret på den tidigare frågan om en person förblir densamma om man byter ut alla celler i kroppen, härleder till ämnet om vad personskap i egentligen handlar om. Vad är en person samt hur vi definierar en människas personliga kvaliteter?

 

Vidare till nästa avsnitt

MENTALA ILLUSIONER

"No brain, never mind"


Argumentet utifrån fysikalism strävar efter att förklara livet och medvetandet utifrån en vetenskapligt förenlig modell. Ett naturalistiskt universum som håller samma i en enad "substans" - från ett kontinuum av akademiska discipliner. Exakt hur man kan påvisa ståndpunkten för en objektiv verklighet av fysikalisk natur tänker jag inte gå djupare i detta avsnitt. Men det följer som ett starkt argument att referera till hjärnans relation till begreppet om själen.

- - -