VECKANS ORD | Livsfragor

Föreställningen att komplicerade begrepp kan förklaras i fler enklare beståndsdelar. På svenska användes begreppet väldigt löpande mellan definitioner. Men används i regel när man refererar till det som en vetenskaplig teori. Även om det har många flera användningsområden på andra språk.

Vetenskaplig reduktionism kan också beskrivas som; åsikten ett system inte kan bestå av mer än dess delar. Vilket jag anser skiljer sig tydligt ifrån den generella föreställningen utifrån en filosofisk ståndpunkt.

- - -

Ett konkret exempel

1. En första person skulle kunna förklara fenomenet kring lagbrott i samhället på kollektiv nivå. Händelser som lider på grund av negativ interaktion människor emellan. Likt ett sociologiskt fenomen.

2. En andra person skulle kanske hellre beskriva brott utspelar sej på mer individuell nivå. Något var person resonerar invärtes, som vi alla står till svars för på psykologisk nivå.

3. En tredje person bryter ner fenomenet på neurologisk nivå. Menar alla processer som underbygger psykologi har med komplicerade sammanhang att göra i hjärnan.

4. Ytterligare en fjärde person kommer därtill och hävdar hjärnans funktioner förenklat kan förklaras i massor av biologiska processer. Var av varje hjärncell i ett större sammanhang har en evolutionär historia också vidare... Det fortsätter så.

5. Det kommer en femte person och förklarar biologi i grund och botten kan förklaras med kemi. Allt som sker i levande varelser kan brytas ner i livlösa kemiska processer. Liksom allt annat i naturen.

6. En sjätte person menar allt som har kemisk verkan kan föreställas i enormt komplexa formler beskrivet i experimentell partikelfysik.

7. En sjunde person som är teoretisk fysiker beskriver sedan experimentell fysik ytterligare mer abstrakt. Inte likt partiklar men med en enad fältteori. Som vidare kokar ner till kvantmekanisk nivå, också vidare.

- - -

Alla de olika synsätten i övergång från den första[1] personen till den sjunde[7] stämmer. Fast med fokus på vardera perspektiv. Vart personen väljer att ställa frågan så att säga.
Från illustrationen ovan gör jag ett ytterligare steg mellan sju nivåer på fem totalt olika plan. Där vardera plan representerar en en egen disciplin. Först vetenskaplig reduktionism representerat av den de akademiska disciplinerna som radas upp efter varandra i grader av komplexitet. Varav den matematiska disciplinen återspeglar den mest simpla (abstrakta) konsten att beskriva universum. Det följer av fysik, som följer av kemi också vidare... till sociologi, vilket beskriver den mest komplexa nivån av system. Räknat hela vägen ner till fysikens mest fundamentala interaktioner, så innefattar sociologin, alltså interaktionen mellan system på den högsta nivån vi kan förstå.
Den mest centrala disciplinen enligt min filosofi faller alltid in på biologin. Eftersom det står i den absoluta mitten mellan naturvetenskapen och socialvetenskapens kärna. Där allt liv betraktas med störst fokus på naturens fulla prakt. Tekniskt sett kan du inte veta något om varken naturvetenskap eller social vetenskap utan ta saker ur ett perspektiv från livets utveckling.

Begränsningen i reduktionism sättas där kunskap helt enkelt saknas. Eller när ett specifikt ämne blir så enormt komplext att det närmast kan beskrivas som astronomiskt. Den praktiska kopplingen som binder samman de olika vetenskapliga disciplinerna är i regel okänd. Man vet inte exakt hur verkligheten fattar samman i detalj.

Reduktionism

Hyperverklighet

Veckans ord: hyperverklighet
Verklighet via representerat ombud. Begreppet kan ha lite olika betydelser beroende på område. Abstrakt kan man beskriva det som antagna koncept om verkligheten utan egentlig koppling till den äkta verkligheten. Det kan röra sej om massor med olika saker inom sociala föreställningar, reklam, politik, media, underrättelse, filosofi med mera. Mycket som rör sej på Facebook skulle garanterat räkans som "hyperverkliga". Många verkar mena hyperverklighet går steget längre än med att definiera verkligheten till att skapa en egen simulerad verklighet i avbild till något bättre.
En fråga skulle vara om något verkligen blir mindre äkta bara för att det går att föreställa sej som genuint. Mycket i linje med drömmar och förväntningar jag skrivit om tidigare.

I sociologisk mening definierar man begreppet som frambringandet av sociala modeller utan koppling till vad som är verkligt. Det skiljer sej en aning från vitt spridda lögner, då människor ofta upplever sin direkta omgivning som konkret reflekterat utifrån olika värderingar. Värderingar måste inte ha en absolut koppling till ett direkt sant varande. Utan blivande - vad som folk tycker borde få vara sant.

I semiotik, studien av kommunikationen mellan tinget, till symboler, till människors upplevelse - så används ordet tämligen vederhäftigt på engelska. Hyperreality beskrivs därför som centralt i reklambranschen. Antagligen för att diktera människors drömmar och ambitioner i ekonomiskt syfte. Detta är min egna åsikt baserat på doktrinen om konsumism och det faktum varor kopplas till sitt märke.

Jorge Luis Borge berättar i en roman om en karta över i ett samhälle som överskred det egentliga terrängen i detalj. När samhället med tiden upphörde så vart representationen så verklig att den sammansmälte med verkligheten - till sist blev allt en enda hyperverklighet.

Enligt min egna tolkning. I buddhismen finns det ett närliggande begrepp som närmast kan översättas till "kretslopp". Samsara är den levande buddhistiska motsvarigheten till helvetet, fast på jorden, man ständigt tvingas att återfödas i. Det bygger på materiella och sociala föreställningar om att vi är tvingade att sträva efter vad som är förgängligt. Medan det snarare handlar om att släppa taget om alla världsliga bekymmer och ting.

I Platons grottanalogi beskriver han vilsna människor som fastkedjade i en grotta. Dömda att leva sina liv genom skuggspel på väggarna som om de inte kunde se något annat i mörkret. Andra människor som styr dessa skuggor finner sej själva minst lika fjättrade i denna grottan styrd av illusioner. Inte för de är tvingade. Men för att de vägrar släppa taget om den makt de hävdar över de övriga stackars vilsna själarna. Ingen blir sannerligen fri för än man tar valet att bege sej ur grottan, ut i skenet av sanningen till solen. Ett problem jag finner allt mer relevant i vårt moderna paradigm.
Människor lever alldeles för fast i föreställningar om andra föreställningar som sociala regler. Det finns visdom att utvinna i denna realisationen. Man måste vara försiktig med vad man tar för sant. Det kan bli på riktigt.

________________________________________________________________________

Veckans ord: epiphany
Manifestation som slående uppenbarelse, eller andliga känslor för estetik. Något som på senare tid att haft stor inverkan på mitt tänkande är hur man kan förhålla sej mer balanserat i betraktandet av skönhet. Men också filosofi i bredare allmänhet.
Förhållandet till tinget man åtrår kan beskrivas som en sorts rytm. Men det finns två vanliga misstag många begår. Det första är att man försöker äga det man finner vackert. Vilket enligt James Joyce tolkning är likvärdigt med pornografi. Det andra är att man distansera sej från det man finner vackert. Som att avfärda det analytiskt utan att låta sej bli berörd av dess äkta värde...

Tricket ligger i att finna den rätta rytmen mellan dessa två sidor. Så man kan låta sej bli rörd på ett sätt att man själv förstår vad det har för innebörd till en själv. Från sitt egna jag till skönheten tillbaks i en helhet. Man blir lite mer hel med sin omgivning. Epiphany slår konstnären när den är i sitt mest strålande kreativa tillstånd.

Men också kanske vad som är viktigast; det goda. Jag tror även grammatiken i detta kan appliceras på mer abstrakta teoretiska förhållanden. Jag har svårt att se sanning och skönhet kombinerat bör föra med sej något annat än vad som är gott. Likt de gamla antika tänkarna förstod godhet i bana med vad som kan jämställas med det sköna.
Vad som är gott helt enkelt.

________________________________________________________________________

Epiphany