MEDVETANDEFILOSOFINS HISTORIA
I korta termer
- - -
ANTIKEN
Precis som mycket annat utgår den västerländska kulturen från det antika Grekland. Medvetandefilosofins historia startar på år 350 före Kristus. Då Aristoteles gjorde sin stora avhandling om själen. De Anima, som originaltiteln lyder från latin. Vilket kom att influera mycket av hela medeltidens syn på människan fast ofta vridet utifrån ett religiöst perspektiv. Det som gör Aristoteles verk aktuellt i historien kommer dock från dess tendens att inte blanda in andliga eller religiösa termer i hans studier och medvetandet. Om det finns något som tidigast kan efterlikna ett vetenskapligt synsätt på medvetandet så börjar det med denna avhandling. Ett perspektiv som jag vet är kontroversiellt efter somliga historiker som hävdar att begreppet psychē (ψῡ́χω), själen; snarare borde översättas till “livskraft” från Aristoteles beskrivning. Många filosofer hoppar därför över alla de föregående teorier om medvetandet innan renässansens tid. Därför att debatten om själens angelägenheter anses vara vara laddat med mycket mystiska tendenser. Influenser som senare tolkats om av senare kristna filosofer utan grund till en vetenskapligt förankrad verklighet.
I avhandlingen startar Aristoteles tydlig med att definiera vad idéer, känslor och tankar betyder i förhållande till de fem olika sinnena. Efter den följande ordningen; syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Mycket av Aristoteles är förlegat idag. Samtidigt konstaterar han tydligt att livet och själen omöjligt kan skiljas från varandra. På samma sätt som känslan omöjligt kan skiljas från kroppen eller tanken omöjligt kan skilja linjen från ytan. En liknelse som föreslår att abstraktioner existerar bundet till ett konkret medium. Många har sedan dess föreslagit att kroppen är beroende av själen för att leva. Men inte alltid tvärtom. Som exempel hävdade Platon under samma tid att själen är odödlig, oberoende av kroppen. Aristoteles svarar med att orsakasammanhanget går i båda riktningarna. Inte bara till fördel åt en odödlig själ. Båda behöver konsekvent varandra för att aktualisera en livsform.
“No Brain, never mind”
Aristoteles gick därför till historien med att syfta på tankeverksamheten som ett bio-psykologiskt fenomen.
- - -
MEDELTIDEN
Thomas av Aquino anpassade senare Aristoteles filosofi till kristendomen i Europa. Medvetande-filosofin skippar i regel medeltiden eftersom begreppet om själen antar en totalt annorlunda riktning från det vetenskapliga paradigm jag hävdar Aristoteles grundande. Hur man tolkar medvetandet från själen blir i detta fall en högst filosofisk fråga. Men inget som angår det tekniska medvetandet som faktiskt eftersträvar att förklara och bryta ner psykets beståndsdelar till mindre element. Religiösa läror i ämnet sysslar sysslar sällen eller aldrig med den här typen av analys som jag menar bedriva på Livsfrågor. Åtminstone inte på den sidan som handlar om teoretisk filosofi.
Huruvida finner jag etymologin, alltså den språkhistoriska utvecklingen av termen själ extra intressant.
- - -
RENÄSSANSEN
...
- - -
MODERN TID
...
När jag läste om den här ämnet för första gången, för länge sedan, vart jag komplett lamslagen av Banach-Tarski paradoxen. Det finns inte så mycket jag kan säga om matematiken bakom problemet. Men det tog mej ett tag av förundran innan jag nu tror jag har fattat vad det handlar om. Om inte i alla fall på en ganska så grundläggande heuristisk nivå. Alltså mer som en sorts smart gissning. Snarare än en väldigt exakt logisk kalkyl för vad det handlar om.
Det första jag tänkte var; kan detta fungera som ett sorts matematiskt hänvisning till Gud? Det hade kanske kunnat fungera som en sorts modell för hur ting även i fysisk verklighet kan adderas kontinuerligt i en oändlighet från en källa som aldrig tar slut. Alltså uppstå eller skapas ur något evigt outtömligt. Det tycks finnas en del forskare som arbetar utefter en sådan teorem om det möjligtvis kan kopplas samman med experimentell fysik. Det hade ju verkligen vart något! Men jag tror dess värre inte på det.
Därför jag tror det kan jämföras precis som med exemplet med chokladbiten i början av samma program. Det är en illusion som lättast kan förklaras med att särskilja praktiskt ändliga ting i kontrast till teoretiskt oändliga. En chokladbit kan inte delas i en evighet utan att ta slut. Det är ett uppenbart faktum. Den kommer att även om man kanske inte lägger märke till bara en liten bit saknas. Men en matematisk cirkel eller sfär har inte denna egenskapen! De existerar endast i teori. Så enligt euklidisk geometri kan man faktiskt dela upp ett objekt kontinuerligt hur många gånger som helst. Vilket antagligen är vad som gör hela paradoxen. Uppenbarligen lär man ju alltid finna ny geometri som tillkommer i ett system som påhittat aldrig tar slut.
Lite frustrerande när vissa hetsar upp sej med en himla massa ståhej om ett teorem som inte ens tycks vidröra fysisk verklighet... Endast matematiska regelverk i fantasi.
Det andra jag tänkte var; om det är så vi inte förstår matematik för vad det är på extremt fundamental nivå. Så sitter vi alla riktigt djupt nere i svåra problem. Eftersom det handlar om mängdlära (eng. "set theory"). Mängdlära är egentligen vad som utger hela grunden för hur man kan förstå nummer. Utan nummer som representativa för verkligheten så blir allt konstigt och oförståeligt. Matematikerna måste alltså börja om från början!!! Inte ens den mest grundläggande satsen 1+1=2 betyder ett dyft när man tar in oändliga axiomer i beräkningen som tycks vara det som händer med Banach-Tarski paradoxen.
Som tur var är det ju inte sant vi lever låsta i oändliga verklighetskoncept, nödvändigtvis. Eller? Det vet vi ju faktiskt inget om när det kommer till frågor i stil med hur stort universum är med mera. Men i alla fall på lokal nivå befinner vi oss, och upplever vi, definitivt att ting är ändliga. Matematik blir verklighetsfrånskild på detta viset då det är omöjligt att teoretisk skildra både partikulära (ändliga) och universella (oändliga) koncept samtidigt. Någonstans måste man få vara konkret och sätta ner foten för att inse. I praktiken är inte matematisk teori den samma manifesterade verkligheten som saker och ting utspelar sej i verkligheten. Folk tycks inte riktigt kunna inse detta faktum.
- - - - -
Klicka på den understrukna länken för att komma till huvudsidan.
PARADOXER