MEDVETANDEFILOSOFINS HISTORIA
I korta termer
- - -
ANTIKEN
Precis som mycket annat utgår den västerländska kulturen från det antika Grekland. Medvetandefilosofins historia startar på år 350 före Kristus. Då Aristoteles gjorde sin stora avhandling om själen. De Anima, som originaltiteln lyder från latin. Vilket kom att influera mycket av hela medeltidens syn på människan fast ofta vridet utifrån ett religiöst perspektiv. Det som gör Aristoteles verk aktuellt i historien kommer dock från dess tendens att inte blanda in andliga eller religiösa termer i hans studier och medvetandet. Om det finns något som tidigast kan efterlikna ett vetenskapligt synsätt på medvetandet så börjar det med denna avhandling. Ett perspektiv som jag vet är kontroversiellt efter somliga historiker som hävdar att begreppet psychē (ψῡ́χω), själen; snarare borde översättas till “livskraft” från Aristoteles beskrivning. Många filosofer hoppar därför över alla de föregående teorier om medvetandet innan renässansens tid. Därför att debatten om själens angelägenheter anses vara vara laddat med mycket mystiska tendenser. Influenser som senare tolkats om av senare kristna filosofer utan grund till en vetenskapligt förankrad verklighet.
I avhandlingen startar Aristoteles tydlig med att definiera vad idéer, känslor och tankar betyder i förhållande till de fem olika sinnena. Efter den följande ordningen; syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Mycket av Aristoteles är förlegat idag. Samtidigt konstaterar han tydligt att livet och själen omöjligt kan skiljas från varandra. På samma sätt som känslan omöjligt kan skiljas från kroppen eller tanken omöjligt kan skilja linjen från ytan. En liknelse som föreslår att abstraktioner existerar bundet till ett konkret medium. Många har sedan dess föreslagit att kroppen är beroende av själen för att leva. Men inte alltid tvärtom. Som exempel hävdade Platon under samma tid att själen är odödlig, oberoende av kroppen. Aristoteles svarar med att orsakasammanhanget går i båda riktningarna. Inte bara till fördel åt en odödlig själ. Båda behöver konsekvent varandra för att aktualisera en livsform.
“No Brain, never mind”
Aristoteles gick därför till historien med att syfta på tankeverksamheten som ett bio-psykologiskt fenomen.
- - -
MEDELTIDEN
Thomas av Aquino anpassade senare Aristoteles filosofi till kristendomen i Europa. Medvetande-filosofin skippar i regel medeltiden eftersom begreppet om själen antar en totalt annorlunda riktning från det vetenskapliga paradigm jag hävdar Aristoteles grundande. Hur man tolkar medvetandet från själen blir i detta fall en högst filosofisk fråga. Men inget som angår det tekniska medvetandet som faktiskt eftersträvar att förklara och bryta ner psykets beståndsdelar till mindre element. Religiösa läror i ämnet sysslar sysslar sällen eller aldrig med den här typen av analys som jag menar bedriva på Livsfrågor. Åtminstone inte på den sidan som handlar om teoretisk filosofi.
Huruvida finner jag etymologin, alltså den språkhistoriska utvecklingen av termen själ extra intressant.
- - -
RENÄSSANSEN
...
- - -
MODERN TID
...
VETENSKAPLIG KOSMOLOGI
Del 1 - Upplysningstiden
- - -
Vetenskaplig kosmologi grundas från empiriska observationer med en långt utvecklad tradition från tidigare misstag. Det bygger inte bara på resultat, utan på en ackumulativ process som ständigt strävar efter att rätta sig självt. Startskottet för detta kan definieras när Isaac Newton släppte boken Principia Matematica. Men ännu fanns här mycket kvar att korrigera för att någon ska förstå vetenskapen som vi gör idag.
Efter renässansen går vi vidare in i upplysningens era. Tiden för upptäcktsresor inleds och grunden för det som skulle komma bli modern vetenskap. Allt mer av naturen börjar kategoriseras och dokumenteras i bibliotek. Carl von Linné blir den första forskaren som kommer på ett enat system för växter och djur. Upptäcker därmed nästan förstadiet till evolution hundra år före Charles Darwin!
1859 släpptes boken On the Origin of Species from Natural Selection och blev oförväntat mycket populär. Detta även fast det möttes av ett extremt motstånd. Darwin släppte då bomben som skulle totalt revolutionera synen på vetenskap för all framtid. Principen används än idag och kan även appliceras på universums utveckling. Alltså inte bara livets gång som vi känner till det på jorden. Det är idag en givet term bland kosmologer att man talar om universums "evolution" på samma sätt som livets evolution. Den grundläggande principen är det samma.
- - -
• Statiskt universum (1642 - 1727)
Isaac Newton bevisade samma kraft som drar objekt till maken är gravitation, den som attraherar planeter och andra kroppar till varandra. Han propagerade därför att universum är statiskt men instabilt. Eftersom gravitationen fördelas jämt mellan kroppar i rymden. Liksom många av sina föregående naturfilosofiska tänkare var Newton ingen komplett vetenskapsman. Han trodde fast på ockultism, alkemi, de vises sten samt otaliga bibliska profetior.
• Kartesiskt virveluniversum (1700-talet)
René Descartes propagerade allt i universum rör sig i virvelmönster. Och att vakuum inte kan existera, utan fylls utav materia. Ett utav de få bidrag som gick emot Aristoteles grundmodell. Descartes var inte astronom. Han trodde också själen var skild från materia på religiös grund som egentligen inte hör hemma till vetenskaplig kosmologi.
• Hierarkiskt universum (1800-talet)
Immanuel Kant och Johann Lambert teoretiserar om materia strukturerar på olika nivåer. Det bildar en ordning som rangordnas efter storlek. Där mindre strukturer bildar större, som bildar ännu större strukturer, också vidare. Vilket implicerar ett statiskt evolverande universum där massa omvandlas utan att skapas eller förstöras i evighet.
- - -
MODERNA MYTER
Mycket från den här historiska epoken reddes aldrig ut ordentligt i befolkningens allmänuppfattning. Teman som astrologi, alkemi, homeopati med mera lever vidare än idag. Som filosofiskt intresserad och skeptiker finns här mycket att beskriva om vart dessa trosuppfattningar kommer ifrån. Inte nödvändigtvis bara för att håna som falska läror, utan att ta på allvar — från ett analytiskt tema som måhända luckrar upp något om varför den här sortens påhitt består. Gå vidare till min sida om Moderna myter.
Som exempel återupplivade Sigmund Freud den mytologiska kopplingen till det mänskliga psyket på sent 1800-tal. Trots att många hyser stor respekt mot psykoanalysen, så är vetenskapen överens om att denna traditionen knappast går att grunda i en vetenskapligt stödd åskådning. Trots detta utvecklades traditionen vidare av Carl Jung och hans anhängare långt inpå 1900-talet. Jag finner det mycket intressant. Det självaste centrum i min meta-metafysik, som exempel, innefattar Freuds driftslära just för att det applicerar en så pass enkelt analog till den psyko-kosmologiska (fenomenologiska) modellen jag menar att beskriva. Det betyder inte att jag hävdar en strikt vetenskapligt reducerad världsbild.
För mig personligen är det mycket viktigt att hålla en vetenskapligt informerad uppfattning om saker. Anledningen varför jag tar upp dessa teman utifrån ett pseudovetenskapligt paradigm, ett synsätt där man tillåter ovetenskapliga frågeställningar diktera vad som stämmer, är för att egentligen stärka den empiriska hållbarheten på min sida. Genom att sätta ett rationellt omfång; ställa en så kallad antites mot tesen, i strävan mot ny kunskap. Förutom Newton som jag nämnt tidigare och hans alkemiska studier, gick även Nikolas Tesla till historien vid sidan av en hel del mystiska påfund...
- - - - -
Klicka på den understrukna texten för att komma till nästa avsnitt:
RYMDEN EXPANDERAR
Vetenskaplig kosmologi - Modern tid - Del 2