Falsifikationsprincipen fungerar på detta vis. Formella uttryck är avgörande i både juridik och vetenskapen att definiera en regel inom ett tydligt omfång. För att veta vad en regel omfattar måste man alltså kunna motbevisa regeln — alltså skapa ett fall där regeln inte gäller. Anledningen varför man gör sådant här beror på att man vill undvika något som kallas truismer. En truism är ett påstående som alla tar för givet. Även fast dess formella budskap inte nödvändigtvis stämmer. Vilket blir ett problem när fallet måste prövas i rätten. Plötsligt inser man hur en allmänt vedertagen mening kan argumenteras, också kan rätten inte enas med fallet. Några exempel på vanliga uttryck i kategorin för truism:
 

Äpplet faller inte långt ifrån trädet.

Efter regn kommer solsken.

Barnen är våran framtid.

 

Politiker får ofta kritik för att de använder sig av truismer i tal. Det ger ett intryck av ett sant budskap utan att personen egentligen behöver ta något som helst ansvar med vad denne tycker. Tautologier är aningen annorlunda från truismer. Men lätta att blanda ihop med varandra. Skillnaden är att meningen återvänder till sin egna betydelse i en tautologi. Meningen är alltså självrefererande i tautologiska yttranden, vilket är annorlunda från truismer som leder värdet i meningen till utanför sin egna mening. Vanliga exempel på tautologiska utlåtanden:
 

Rätt ska vara rätt.

Tårta på tårta.

Säger jag inget så har jag ingenting sagt.

Tid är pengar.

Den som söker den letar.
 

Det är därför viktigt att man undviker denna sorters självklara meningar när man bestämmer en regel. Många ser antagligen inte varför man ska behöva krångla till det på detta vis. Varför inte använda sig av språket som folk är vana att tala om saker vardagligen? Svaret på den frågan är att en regel måste gå att bevisa som bindande, och för att regeln ska kunna bindas kring ett element av något slag så måste det kontextualisera exakt vad det menar. Inget politiskt skitsnack, utan raka rör. Vilket faktiskt gör processen utförligt användbar, i motsats till mer krånglig. Krångligt blir det när en regel myntas diffust utan den här sortens bindande form, också finner man sig snart i en situation där alla tolkar in sina egna värderingar i regeln. Politiker är ofta kända för att tala väldigt om saker utan att egentligen har något sagt.

 

Det finns en grov linje mellan att tala mycket — och att få något sagt med verklig substans. Ironiskt nog brukar de flesta tolka korta meningar som mer konsistenta med sitt budskap än med längre meningar. Medan i verkligheten stämmer det inte alltid. Se den kommande videon så kommer du att förstå vad jag menar. Truismer kan följa som det ultimata verktyget för att göra ett argument effektivt utan att behöva ta ansvar för konsekvenser. Det handlar om att låta folk tolka in sina egna värderingar i det du säger, för att sedan anspela på deras egna reaktioner i efterhand. Problemet som politiker brottas med hela tiden är den fina gränsen mellan att engagera folk i ett meningsfullt utbyte av information — och att bli utlämnad med irrelevant nonsens. Båda kan ske oavsett om en mening har substans eller inte. Det leder ofta talare åt att använda sig av slingrande retorik.