MEDVETANDEFILOSOFINS HISTORIA
I korta termer
- - -
ANTIKEN
Precis som mycket annat utgår den västerländska kulturen från det antika Grekland. Medvetandefilosofins historia startar på år 350 före Kristus. Då Aristoteles gjorde sin stora avhandling om själen. De Anima, som originaltiteln lyder från latin. Vilket kom att influera mycket av hela medeltidens syn på människan fast ofta vridet utifrån ett religiöst perspektiv. Det som gör Aristoteles verk aktuellt i historien kommer dock från dess tendens att inte blanda in andliga eller religiösa termer i hans studier och medvetandet. Om det finns något som tidigast kan efterlikna ett vetenskapligt synsätt på medvetandet så börjar det med denna avhandling. Ett perspektiv som jag vet är kontroversiellt efter somliga historiker som hävdar att begreppet psychē (ψῡ́χω), själen; snarare borde översättas till “livskraft” från Aristoteles beskrivning. Många filosofer hoppar därför över alla de föregående teorier om medvetandet innan renässansens tid. Därför att debatten om själens angelägenheter anses vara vara laddat med mycket mystiska tendenser. Influenser som senare tolkats om av senare kristna filosofer utan grund till en vetenskapligt förankrad verklighet.
I avhandlingen startar Aristoteles tydlig med att definiera vad idéer, känslor och tankar betyder i förhållande till de fem olika sinnena. Efter den följande ordningen; syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Mycket av Aristoteles är förlegat idag. Samtidigt konstaterar han tydligt att livet och själen omöjligt kan skiljas från varandra. På samma sätt som känslan omöjligt kan skiljas från kroppen eller tanken omöjligt kan skilja linjen från ytan. En liknelse som föreslår att abstraktioner existerar bundet till ett konkret medium. Många har sedan dess föreslagit att kroppen är beroende av själen för att leva. Men inte alltid tvärtom. Som exempel hävdade Platon under samma tid att själen är odödlig, oberoende av kroppen. Aristoteles svarar med att orsakasammanhanget går i båda riktningarna. Inte bara till fördel åt en odödlig själ. Båda behöver konsekvent varandra för att aktualisera en livsform.
“No Brain, never mind”
Aristoteles gick därför till historien med att syfta på tankeverksamheten som ett bio-psykologiskt fenomen.
- - -
MEDELTIDEN
Thomas av Aquino anpassade senare Aristoteles filosofi till kristendomen i Europa. Medvetande-filosofin skippar i regel medeltiden eftersom begreppet om själen antar en totalt annorlunda riktning från det vetenskapliga paradigm jag hävdar Aristoteles grundande. Hur man tolkar medvetandet från själen blir i detta fall en högst filosofisk fråga. Men inget som angår det tekniska medvetandet som faktiskt eftersträvar att förklara och bryta ner psykets beståndsdelar till mindre element. Religiösa läror i ämnet sysslar sysslar sällen eller aldrig med den här typen av analys som jag menar bedriva på Livsfrågor. Åtminstone inte på den sidan som handlar om teoretisk filosofi.
Huruvida finner jag etymologin, alltså den språkhistoriska utvecklingen av termen själ extra intressant.
- - -
RENÄSSANSEN
...
- - -
MODERN TID
...
Vad betyder
UNDANTAGET SOM BEKRÄFTAR REGELN
Att trolla med logik fungerar ofta som en likvärdigt fult knep som det är effektiv till manipulation. Myten som jag ämnar slå hål på i denna sidan handlar om en uppsättning av moderna talesätt. Retoriska nyck som nyttjar den här myten om att regler upphävs om den inte appliceras under absolut alla omständigheter.
Undantaget som bekräftar regeln. Det finns två tolkningar av det här talesättet som många ofta inte tänker på. De flesta antar den mest snara versionen med tron att regeln upphävs med undantaget. Därmed inget mer om regeln, eftersom ingen regel i verkligheten kan appliceras allomfattande på allt.
Den andra tolkningen visar att regeln i själva verket stärks just för att den kan definieras som icke-allomfattande. Vill säga att alla regler som definieras någonstans också antar ett rationellt slut på vad regeln omfattar. Det betyder inte att regeln upphävs. Ta som exempel den första parkeringsskylten (A). Det står att parkering är påbjudet mellan 8 och 17. Med andra ord får man inte parkera när helst annars. Detta är undantaget som bekräftar regeln. I praktiken betyder det att du kommer få P-bot om du parkerar efter 17:00 fram tills 8:00 på morgonen alla dagar. Alla som har tagit körkort förstår denna regeln alldeles utmärkt. Ändå ser man hur folk generellt gör om nästan exakt samma logiska tankefel när det gäller nästan allt annat. Undantaget som bekräftar regeln förstör alltså inte regeln. Tvärtom så visar det exakt när det faktiska förbudet gäller.
Falsifikationsprincipen fungerar på detta vis. Formella uttryck är avgörande i både juridik och vetenskapen att definiera en regel inom ett tydligt omfång. För att veta vad en regel omfattar måste man alltså kunna motbevisa regeln — alltså skapa ett fall där regeln inte gäller. Anledningen varför man gör sådant här beror på att man vill undvika något som kallas truismer. En truism är ett påstående som alla tar för givet. Även fast dess formella budskap inte nödvändigtvis stämmer. Vilket blir ett problem när fallet måste prövas i rätten. Plötsligt inser man hur en allmänt vedertagen mening kan argumenteras, också kan rätten inte enas med fallet. Några exempel på vanliga uttryck i kategorin för truism:
Äpplet faller inte långt ifrån trädet.
Efter regn kommer solsken.
Barnen är våran framtid.
Politiker får ofta kritik för att de använder sig av truismer i tal. Det ger ett intryck av ett sant budskap utan att personen egentligen behöver ta något som helst ansvar med vad denne tycker. Tautologier är aningen annorlunda från truismer. Men lätta att blanda ihop med varandra. Skillnaden är att meningen återvänder till sin egna betydelse i en tautologi. Meningen är alltså självrefererande i tautologiska yttranden, vilket är annorlunda från truismer som leder värdet i meningen till utanför sin egna mening. Vanliga exempel på tautologiska utlåtanden:
Rätt ska vara rätt.
Tårta på tårta.
Säger jag inget så har jag ingenting sagt.
Tid är pengar.
Den som söker den letar.
Det är därför viktigt att man undviker denna sorters självklara meningar när man bestämmer en regel. Många ser antagligen inte varför man ska behöva krångla till det på detta vis. Varför inte använda sig av språket som folk är vana att tala om saker vardagligen? Svaret på den frågan är att en regel måste gå att bevisa som bindande, och för att regeln ska kunna bindas kring ett element av något slag så måste det kontextualisera exakt vad det menar. Inget politiskt skitsnack, utan raka rör. Vilket faktiskt gör processen utförligt användbar, i motsats till mer krånglig. Krångligt blir det när en regel myntas diffust utan den här sortens bindande form, också finner man sig snart i en situation där alla tolkar in sina egna värderingar i regeln. Politiker är ofta kända för att tala väldigt om saker utan att egentligen har något sagt.
Det finns en grov linje mellan att tala mycket — och att få något sagt med verklig substans. Ironiskt nog brukar de flesta tolka korta meningar som mer konsistenta med sitt budskap än med längre meningar. Medan i verkligheten stämmer det inte alltid. Se den kommande videon så kommer du att förstå vad jag menar. Truismer kan följa som det ultimata verktyget för att göra ett argument effektivt utan att behöva ta ansvar för konsekvenser. Det handlar om att låta folk tolka in sina egna värderingar i det du säger, för att sedan anspela på deras egna reaktioner i efterhand. Problemet som politiker brottas med hela tiden är den fina gränsen mellan att engagera folk i ett meningsfullt utbyte av information — och att bli utlämnad med irrelevant nonsens. Båda kan ske oavsett om en mening har substans eller inte. Det leder ofta talare åt att använda sig av slingrande retorik.