Konsten till diskurs. Så som tekniken att vara övertygande i argumentation. Vilket förfinades mycket utförligt redan för sin tid under antiken. Att argumentera vederhäftigt till människor handlar i båda delarna lika mycket om att vara en god orator (vältalare), som att förstå och bryta ner ståndpunkter i dess principiella beståndsdelar (logiker).

En grundregel många att glömmer bort är att inget argument står enbart för sig själv. Endast bevisen för argumentet är vad som spelar egentlig roll. De antika oratorerna förstod detta. Vilket de gärna sammanfogade tillsammans med den samma filosofin de lärde ut i tiden. Grekerna delade upp denna metod i tre dygdetiska element; logos, etos och patos.
   Romarna ordnade upp konsten till retorik i fem grundläggande läror, så kallade kanon; inventio, dispositio, elocutio, memoria och pronuntiatio.

Artikeln börjar med att visa upp den grekiska traditionen, sedan följt av den romerska. De antika grekerna tyckte nämlige mycket om sida dygder. Vilket man ser klart och tydligt hur de kombinerar dessa med retorikens konst - hur ett argument bör framställas; logos med fronesis, etos med arete och patos med eunoia.
   Det tycks återspegla en högre sanning. Det Goda eller Sköna, med stor bokstav, som jag beskrivit tidigare med Platons allegorier på Livsfrågor. Romarna fokuserar i motsats till detta strikt på tekniken i talet. Vilket följer av en kort lista på diverse argumentfel på latin...
 

- - -

LOGOS

Att argumentet inte består av självmotsägelser är grundläggande för hur sunt det slår i debatt. Tekniken som tillämpar denna disciplin måste därför bemästras med vederbörande koherens i argumentet. Logos (λόγος) kan närmast översättas till "ord" eller "att säga" på svenska. Vilket man förstår måste ske korrekt enligt språkets alla regler. Språk kan dock bli oerhört mycket invecklat. Därför bryter man helst ner det man vill få fram i sina mest grundläggande principer. Gärna med så lite enkla termer som nödvändigt.

Dygden som förknippar denna aspekt i samhället torde vara intelligens och praktisk visdom. Förmågan till djupare insikt i sammanhang. Att se kruxet i ett annars trassligt och oordnat resonemang. Fronesis (φρόνησις) översätt även till latin som prudentia som betyder "förutseende" eller "försiktighet". Ett nödvändigt test på talarens logos i en god argumentation.
 

- - -

ETOS
 

Att argumentet är trovärdigt måste förstås av åhörarna. Det är lätt man glömmer bara för något framförs som logiskt möjligt — så gör det inte argumentet världsligt trovärdigt. Tekniken som tillämpar denna disciplin bemästras med vederbörande korrespondens i argumentet. Etos (ἦθος) betyder "karaktär", som menar att beskriva talarens åskådning och ideal. Det är viktigt personen som framför argumentet framstår som pålitlig. Något som essentiellt avgörs till dennes egna relationer i sammanhanget.

Dygden som förknippar denna aspekt i samhället torde vara kunskap och social förkunnelse. Förmågan till att inge ett intryck av ärlighet. Att presentera sin ståndpunkt som öppen i en annars jävig situation. Arete (ἀρετή) översätt även till "moralisk dygd" eller "ypperlighet". Ett nödvändigt mått på talarens etos i en god argumentation.
 

- - -

PATOS

Att debattörens intentioner framstår som goda med argumentet kan inte understrykas tillräckligt. Patos handlar om att låta åhöraren förstå sin egna del i argumentationen. Tekniken som tillämpar denna disciplin bemästras med vederbörande empati till argumentet. Patos (πάϑος) betyder "lidelse" eller "affekt", som menar att beskriva alla personers involvering i ämnet debatten handlar om. Lyckas man ingripa åhörarna med god kärlek inför argumentet så vinner man mycket tillit för sin sak.

Dygden som förknippar denna aspekt i samhället torde vara passion. Förmågan till djupare insikt i sammanhang. Att engagera åhörarens egna känslor i argumentet. Eunoia (εύνοια) översätt även till "godsinne" och "välvilja". Ett nödvändigt mått på talarens patos i en god argumentation.
 

​

- - - - -
 

 

Det är grundläggande att förstå olika typer av konst från den antika tiden omöjligt kan skiljas från det vi idag kallar "teknik". Teknik och konst var för dessa människor exakt samma sak. Saker som involverade arkitektur, bild, skulptur och litteratur handlade om "tekniken" för sitt vederbörande område. Liksom saker som involverar att dansa, måla, sjunga eller hålla tal i övertygande mening också är en "konst". Liksom konsten att smida, göra krukor, skor, eller vad som helst. Allting som fodrar någon sorts tradition av doktrin eller hantverk kallas på så vis tekné (τέχνη) eller teknis på grekiska. Begreppet kan jämföras på svenska som "hantverk" eller "skicklighet".

Personligen uppskattar jag den grekiska retoriska traditionen mest. I huvudsak för sin skönhet och sitt symmetriska format tillsammans med samhälleliga dygder. Den romerska traditioner verkar fokusera mer på direkt metodik i syfte av pragmatism. Motsats till det mer konstnärliga i grekernas teoretiska ramverk.

Hittills har artikeln endast handlat om den grekiska traditionen. Följande kommer kort om den romerska. Det börjar med att man delar upp sin retoriska färdighet i fem kanon. "Kanon" som är latin för de mest grundläggande lärosatserna...

 

- - - - -

Fem steg i den västerländska retorikens kanon

I. INVENTIO
Det första steget i retorikens kanon handlar om att upptäcka och ständigt söka efter nya argument. Tankeprocessen startar alltid med att forma ett effektivt argument. Uppfinningsrikedom är A och O när det kommer till ett övertygande resonemang. Vilka bevis har jag till mitt argument, och hur kan jag nyttja dem till fördel av ståndpunkten som läggs fram?

II. DISPOSITIO
Andra steget handlar om hur man ordnar upp sitt argument. Sättet man organiserar bevisen till ståndpunkten kan vara avgörande för ur dess genomslagskraft upplevs. Det är därför viktigt man har god uppsyn över vad det är man argumenterar för, och vad som kan gå fel. På vilket sätt bör argumentet arrangeras?

III. ELOCUTIO
Det tredje steget går ut på talets konst. Allt som fokuserar på korrekt språk och ordanvändning hör till denna kanon. De två tidigare momenten har koncentrerats på upplägg och sammanställning av argumentet. Detta specialiserar talaren med utförandet av argumentet. I vilken stil bör ståndpunkten föras fram?

IV. MEMORIA
Fjärde steget i retorikens kanon måste memoreras noggrant. Därför om argumentet inte återskapas färskt i minnet finner man sig snart i svåra problem. Denna delen kopplas tydligast den gamla traditioner från oratorier. Där man höll tal inför publik utan noteringar i endast muntlig mån. Vad är viktigast att komma ihåg?

V. PRONUNTIATIO
Det sista och femte steget markerar vilka delar av argumentet man måste betona med störst vikt. Vad man väljer att framföra tydligast kan bli avgörande för hur ett argument upplevs. Vissa ståndpunkter bleknar i betydelse med andra. Medan andra ståndpunkter tonar upp i närvaron av annorlunda uttal. Hur bör talet artikuleras mest korrekt?

 

- - -

Den romerska traditionen lär ut en lång rad olika argumenteringsfel. Alltså taktiska misstag som vanligtvis begås i sammanband när man försöker övertyga sina åhörare. De följer som sådana...

Non sequitur
Det absolut vanligaste argumentationsfelet alla gör, hänger på bristande logiskt sammanhang. Det betyder kort "följer ej igenom". Det är ett enkelt fel som vem som helst kan begå. Ofta i brist på eftertanke. Eller övertro på sin sak utan vidare reflektion. Det är lätt man hoppar över vissa detaljer. Vilket kan visa sig förödande för argumentet.

Ignoratio elenchi
Nästan alla övriga argumentationsfel kan i grunden översättas som non sequitur. Men de sker oftast i olika sammanhang av olika anledningar. En ståndpunkt som presenteras till ett argument må vara sann. Men det är inte alltid relevant för argumentet. Den vanligaste formen av detta kallas också genetisk argumentation. Vilket lätt visas genom ståndpunkter utifrån negativa generaliseringar. Man så att säga drar för mycket över en och samma kant. Allt tillsammans med ett för stort kategoriskt omfång på idén man hävdar förknippas med argumentet.

Post hoc, ergo propter hoc
Omvänd kausalitet, eller så kallat "magiskt tänkande". Bara för två händelser sker efter varandra i en påstådd sekvens, betyder det inte de är beroende av varandra. Det samma gäller i argumentationer. Ofta hoppar man till förhastade slutsatser. Ofta i tron slutledningen i ett argument påverkar det samma resonemangets förlopp. Det gör det inte. Ett sunt argument måste stödjas från grunden upp till toppen. Men nyttjar man samma element i grunden för, som det ämnar resultera i slutet av argumentet. Då kallas det även för "begging the question". En form av cirkulärt resonemang.

Argumentum ad hominem
Ett utav de sämsta och mest nedvärderade felen man kan begå i argumentationen. Det betyder "personangrepp" på svenska. Vilket kan döljas i många olika sammanhang. Det mest förekommande är att någon begriper sig på personens karaktär, i motsats för argumentet som denne presenterar. Vilket i sämsta fall leder till obsceniteter och elaka ord.

Argumentum ad numeram
Endast för en ståndpunkt kan framföras som vida spridd bland allmänheten. Så betyder det inte allmänhetens åsikt är sann. Endast sant att de har sådan åsikt. Populism är sällan ett gott rättfärdigande för ett argument. Vill säga om det inte är själva poängen med argumentet...

Reductuio ad ridiculus
Att förlöjliga motdebattörens ståndpunkt som komisk, gör dennes argument inte nödvändigtvis felaktig. Det kan vara bra och veta om. Eftersom det är lätt man skrattar åt saker, skakar på axlarna och lämnar ett annars sunt argument utan den uppmärksamhet det förtjänar.

Argumentum ad infinitum
Vissa ståndpunkter tycks vrida in sig i logiska knutar. Frasen kommer från "vad som fortsätter i en oändlighet" eller i "evighet". Det handlar om obestämda slutsatser som aldrig når till en riktig konklusion. Processen i argumentet fortsätter alltså att pågå utan att egentlige leda till en egentlig slutsats.

Argumentum ex silentio
Avsaknad till bevis är inte ett annat bevis. Endast ännu en obestämd slutsats. Många tycks tro tystnaden från andra argument mot sin ståndpunkt, fungerar som ett argument för sin ståndpunkt. Det är så klart inte sant. Se även nästa argumentationsfel...

Argumentum ad ignorantiam
Distinktionen mellan okunskap till kunskap kan i många fall vara svår. Det faktum argumentet saknar kunskap om ett visst ämne genererar i sig inte ny kunskap. Kunskap fodrar positiv bevisföring. Det påminner om argumentum ex silentio, fast med en twist av epistemologi. Det kallas också för argument utifrån ignorans.

Ignotum per ignotius
När förklaringen på ett okänt dilemma leder till ett ännu mindre känt dilemma, då är det dags att invända! Översätts som "det okända från det mer okända". Alla förstår en förklaring bör lysa upp svaret med bättre förklaringsvärde. Inte tvärt om, döljas i något som är till och med ännu mindre förklarat. Det kallas också för argument utifrån superignorans.

Ignotum per æque ignotum
När argumentet ämnar förklara sin ståndpunkt med något som är likvärdigt mycket okänt som frågan ifrån början. En annan version av ignotum per ignotius...

Argumentum ad baculum
Hot om rå kraft eller våld är aldrig ett sunt argument. Om något är sant så står det för sig självt. Inte i kraft av överväldigande brutalitet. Det kan vara svårt att identifiera ett sådant argumentationsfel. Men många överdriver ibland sina ståndpunkter med stridslystna adverb. Dolda tecken på aggressivitet... Saklighet är en dygd.

Reductio ad hitlerum
Ett nytt argumentationsfel har kommit att refereras till de grymheten Adolf Hitler begick under andra världskriget. Det är en annorlunda variant av att åkalla skuld via association. Bara för motdebattören kan förknippas med Hitler (eller någon annan liknande despot) i sina egenskaper. Betyder det inte man är skyldig för samma slutgiltiga brott av egenskapen. Det är ett mycket fult knep att försöka få sina motståndare verka sämre än vad de verkligen är.