



MEDVETANDEFILOSOFINS HISTORIA
I korta termer
- - -
ANTIKEN
Precis som mycket annat utgår den västerländska kulturen från det antika Grekland. Medvetandefilosofins historia startar på år 350 före Kristus. Då Aristoteles gjorde sin stora avhandling om själen. De Anima, som originaltiteln lyder från latin. Vilket kom att influera mycket av hela medeltidens syn på människan fast ofta vridet utifrån ett religiöst perspektiv. Det som gör Aristoteles verk aktuellt i historien kommer dock från dess tendens att inte blanda in andliga eller religiösa termer i hans studier och medvetandet. Om det finns något som tidigast kan efterlikna ett vetenskapligt synsätt på medvetandet så börjar det med denna avhandling. Ett perspektiv som jag vet är kontroversiellt efter somliga historiker som hävdar att begreppet psychē (ψῡ́χω), själen; snarare borde översättas till “livskraft” från Aristoteles beskrivning. Många filosofer hoppar därför över alla de föregående teorier om medvetandet innan renässansens tid. Därför att debatten om själens angelägenheter anses vara vara laddat med mycket mystiska tendenser. Influenser som senare tolkats om av senare kristna filosofer utan grund till en vetenskapligt förankrad verklighet.
I avhandlingen startar Aristoteles tydlig med att definiera vad idéer, känslor och tankar betyder i förhållande till de fem olika sinnena. Efter den följande ordningen; syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Mycket av Aristoteles är förlegat idag. Samtidigt konstaterar han tydligt att livet och själen omöjligt kan skiljas från varandra. På samma sätt som känslan omöjligt kan skiljas från kroppen eller tanken omöjligt kan skilja linjen från ytan. En liknelse som föreslår att abstraktioner existerar bundet till ett konkret medium. Många har sedan dess föreslagit att kroppen är beroende av själen för att leva. Men inte alltid tvärtom. Som exempel hävdade Platon under samma tid att själen är odödlig, oberoende av kroppen. Aristoteles svarar med att orsakasammanhanget går i båda riktningarna. Inte bara till fördel åt en odödlig själ. Båda behöver konsekvent varandra för att aktualisera en livsform.
“No Brain, never mind”
Aristoteles gick därför till historien med att syfta på tankeverksamheten som ett bio-psykologiskt fenomen.
- - -
MEDELTIDEN
Thomas av Aquino anpassade senare Aristoteles filosofi till kristendomen i Europa. Medvetande-filosofin skippar i regel medeltiden eftersom begreppet om själen antar en totalt annorlunda riktning från det vetenskapliga paradigm jag hävdar Aristoteles grundande. Hur man tolkar medvetandet från själen blir i detta fall en högst filosofisk fråga. Men inget som angår det tekniska medvetandet som faktiskt eftersträvar att förklara och bryta ner psykets beståndsdelar till mindre element. Religiösa läror i ämnet sysslar sysslar sällen eller aldrig med den här typen av analys som jag menar bedriva på Livsfrågor. Åtminstone inte på den sidan som handlar om teoretisk filosofi.
Huruvida finner jag etymologin, alltså den språkhistoriska utvecklingen av termen själ extra intressant.
- - -
RENÄSSANSEN
...
- - -
MODERN TID
...


visas med rosa och blått kan inte ses med ögat. Men att de ljusaste fläckarna kommer från ett optiskt foto utan redigering. Anledningen forskarna har lagt till dessa färger är för att markera ansamlingar av gas i kontrast till gravitationens förvrängning av ljus. Det som visas med rosa är varma gaser som uppfattas med röntgenstrålning. Det som visas med blått är gravitationens förvrängning av rummet. Vilket ljuset böjs av detta ännu okända fenomen. Den så kallade "mörka materian".
Mörk materia är ett hypotetiskt begrepp som menar beskriva varför objekt på natthimmelen tycks flyttas på ett sätt man inte annars kan förklara. Beroende på starka gravitationsfält så föreställer sig forskarna en okänd form av "materia". Vars enda attribut tycks handla om förvrängningar i gravitationsfältet. Det har inga övriga egenskaper som kan upptäckas med elektromagnetisk strålning. Vilket är varför den kallas mörk som att ljus inte kan reagera med det.
Ska man vara ärlig så vet inte forskarna så mycket om vad det är. Men de är övertygade det handlar om någon främmande kraft. En kraft som drar isär kropparna på himmelen på ett sätt de ursprungliga beräkningarna inte kan beskriva. Beräkningarna bygger på Einsteins relativitetsteori enligt standardmodellen och Big Bang.
Första presentationsbilden är tagen från en föreläsning av NASA's kommunikationsansvarig Michelle Thaller. Det visar två hopar med galaxer som tillsammans bildar 1E 0657-56. Även kallats Gevärskulehopen (eng. "Bullet cluster") i Kölens stjärnkonstellation. Bilden är redigerad med extra data som inte kan upptäckas med en vanlig optisk kamera. Doktor Thaller säger i videon de områden som




Resultatet forskarna räknar ut visas i detta avsnitt. Vad som framförs med rosa färg är den varma gasen som hettas upp när det slits efter den mörka materians gravitationsfält. Vad som visas med blått är där man mäter störst brytning i ljuset som påverkas av mörk materia. Normalt sett borde inte galaxerna röra sig på detta vis. Gravitationen borde dra dem samman. Medan bilden visar tydligt att de åker i riktning från varandra. Det samma gäller med alla galaxkonstellationer på himmelen. Någon okänd kraft får dem att röra sig på ett annorlunda sätt än vad man kan räkna med lokala beräkningar, inom till exempel vårt egna solsystem. Den okända kraften kallar man också mörk energi.

Rymden kan fungera som en lins
... vilket bänder bilden vi får av himmelen efter starka gravitationsfält. Det ger upphov till en hel del underliga effekter. Till höger i den refererade bildlänken ser man blå sträck som liksom smetas ut i en halvcirkel. I själva verket är det samma galax som bänds av galaxhopen i mitten. Till vänster i bilden illustrerar det hur ljuset böjer sig runt solens gravitationsfält. Vilket ger illusionen man ser objekt bakom solen man annars inte kan upptäcka just då. Men tack vara gravitationen så förstår forskarna detta fenomen. Som förklarar hur saker beter sig så underligt man förr i tiden inte kunde förklara.

Anledningen till att man kan veta detta fenomen existerar kommer som sagt av Einsteins berömda relativitetsteori (E=MC^2). Einstein upptäckte nämligen att gravitation kan ha den egenskapen som bänder ljus i rymden. Vilket ger den effekten att hoper av ljuskällor tenderar att klumpa samman extra mycket på bilder i närheten av starka gravitationsfält. Som vid till exempel galaxer, planeter och solen. Något som har studerats av fysiker och astronomer mycket mycket noggrant. Vi förstår nu det stämmer. Mörk materia antas alltså röra sig i de områden där fenomenet uppstår även fast man inte kan upptäcka objektet med något ljuskänsligt instrument.
På bilden ser vi ett vanligt optiskt foto utan filter som visar extra täta områden med galaxer. Färgen på ljusfläckarna spelar stor roll. Beroende på något som kallas dopplereffekten så kan man beräkna i vilken riktning galaxerna färdas från jorden. Det syns tydligt två hoper med galaxer i mitten som har kallare färg än de övriga. Dessa färdas i en riktning mot jorden. De spridda galaxerna med varmare färg runt omkring står stilla eller färdas från jorden. Detta enligt ett annat fenomen som man mäter med ett rödskift spektrum.

Ljusfläckarna på bilden innan är inte stjärnor utan galaxer. Galaxer som var för sig innefattar ansamlingar av stjärnor räknat i hundratals miljoner. Gravitationen är här så stark att det far fram med extrem hastighet. De olika ansamlingarna av mörk materia kolliderar inte med varandra. De tycks inte reagera med varandra alls. Men de drar efter sig stora samlingar med gas. När gasen slits samman av draget från galaxerna så värms det upp och kan uppfattas med en kamera som registrerar röntgenstrålning.