textfield_midLong-02.jpg
textfield_bot-01.jpg
textfield_top-01.jpg
textfield_midLong-02.jpg

MEDVETANDET

i rumtiden

- - -

Existerar minnet i hjärnan före eller efter du blir medveten om det?
Många studier har visat att det försiggår avsevärt många processer i hjärnan som avgör vad du blir medveten om långt innan du ens märker av det. Det samma gäller med processer efter du blir medveten av ett minne. Studier har även visat att varje gång du återkallar ett minne så inverkar det känslotillstånd minnet så det blir annorlunda annorlunda nästa gång du tänker på det.
Neuro-

psykologiska studier har visat att vart enstaka känsloläge [i tiden] sätter sin prägel på minnet du återupplever. Hjärnan har nämligen den här extremt plastiska egenskapen som konstant skapar nya vägar mellan hjärnceller, motsvara inget annat som naturvetenskapen skådat i universum. Kopplingarna fungerar som muskler vilka förtvinar om dem aldrig kommer till användning. Desto mer du använder en koppling i hjärnan desto starkare blir den. Det samma gäller även andra aktiviteter som till exempel signalerar smärta i kroppen. Studier har visat att kronisk smärta gör nerverna som registrerar den typen av signaler blir mer effektiva med tiden. Över lång tid kan nerverna bli hypereffektiva och orsaka extrem smärta vid minsta lilla beröring. Evolutionsbiologen Robert Sapolsky talar om i sina föreläsningar på vilket sätt smärta och ångest påverkar medvetandet.

 

Depression

… räknas som en fruktansvärd psykologisk åkomma. Vilket beräknas bli världens näst mest omfattande sjukdom i framtiden efter fetma. Men till skillnad från andra anser professor Sapolsky att depression egentligen är en biologisk åkomma. Att det har mer med människans evolutionära arvode att göra med än det psykologiska...

   I denna föreläsningen förklarar professor Sapolsky hur och på vilket sätt signalsubstanser påverkar människor i ett deprimerat tillstånd. Noradrenalin, dopamin och serotonin. Den övergripande orsaken varför människor blir deprimerade beror på att den limbiska delen av hjärnan tror att den jämt och ständigt är under livshot. Normalt ska denna delen aktiveras till exempel är du blir attackerad av ett lejon. Skadan från en sådan attack orsakar otroligt stress, smärta och ångest i ett djur som till exempel en schimpans. Det limbiska systemet även kallat "lillhjärnan", sitter i alla människor liksom djur från ett mycket tidigt skede i våran evolutionära historia. Naturlig existerar det inget i psyket som hindrar människor från att aktivera det limbiska systemet även när vi drabbas av annan typ av psykologisk ångest som vid livshotande ångest. Tekniskt sett skickar kroppen samma signaler i hjärnan vid skilsmässa, lån på banken, en död nära släkting, skam och svår isolerad ensamhet.

- - -

Professor Sapolsky gör ett utmärkt tillägg åt det fysikaliska argumentet i denna TED-videon, genom att förklara hur människans agerande grundas från en lång rad biologiska tidsintervaller. Där tiden styckas ner i delar. Från de kommande hundra millisekundrarna — till många miljoner år tillbaks i tiden. Vart ifrån våra gener dikterar människans kommande beslut än idag. Det är en minst sagt fascinerande resa. Med mycket många goda inslag om människans bättre och sämre natur.

- - -

De flesta människor blir ofta lite stumma när de tänker på det följande. Nämligen att vi omöjligt kan tänka vad vi ska tänka härnäst. Sätt dig ner och meditera på frågan. Rensa dina tankar och fokusera enbart på andningen… I regel när man försöker tänka så lite som möjligt, upptäcker människor att tankeinfluenser uppstår [mer eller mindre] spontant. Vi kan välja att ta vidare på influenser eller inte. Men vi kan inte välja influenserna. Alltså den självaste kvalitén från vad influensen representerar. Hjärnan består av ett myller av undermedvetna processer som medvetandet aldrig kommer i kontakt med. På sätt och vis är ditt medvetande inte mer ansvarig för vad den tänker, mer än vad du läser i de följande meningarna i denna text. Du kan välja att sluta läsa. Eller inte…
 

Följ med spåret som Sam Harris presenterar i denna videon.

Det existerar inget som en universellt enad händelse i universum. Enligt relativitetsteorin sker interaktionen mellan objekt i rymden med ett sorts lagg. En tidsintervall som baseras på avståndet delat på den kosmologiska konstanten vi kallar ljusets hastighet. Rum och tid hänger således samman. Men de flesta kommer aldrig till insikten om att det gäller även händelserna i våra hjärnor. Trots att neuroner kommunicerar med en hisnande* hastighet. Så sker det långt mycket långsammare än i ljusets hastighet. Nerverna i kroppen skickar signaler som går i cirka 45 meter per sekund. I hjärnan kan det ta mellan 50 och 500 millisekunder att bearbeta en avbild från ögat bak i hjärnans syncentrum. Alltså upp till en halv sekund efter blir du medveten av det du upplever.Se referensen om *nervernas fysiologi.

  I ett enkelt test får en försöksperson trycka på en knapp när helst personen känner för det. Libets experiment visar det går att förutse när du tänker trycka på knappen innan du blir medveten om händelsen. Förloppet sker under ett fåtal hundra millisekunder, vilket påvisar det faktum att tankar och beslut rör sig inom ett mycket bestämt omfång av tid. Experimentet gäller dock inte större beslut som tar längre tid att avgöra. Som exempel karriärsval, partner eller andra livslånga beslut. Hjärnan är fortfarande komplex till sådan grad att det involverar väldigt många olika områden som forskare ännu inte har lyckats kartlägga. För att experimentet ska lyckas måste man dessutom göra en rad med tester där man läser av vilka områden som lyser upp i hjärnan. Olika hjärnor kopplar olika områden beroende på svarsalternativen. Människors hjärnor är nämligen väldigt individuellt utformade från varandra. Det går alltså inte läsa en människas val i experimentet utan att försökspersonen går med på att ärligt svara på frågor. Svaren tar tid att lokalisera i hjärnan.
  Frågan om tid är därför avgörande. Ingenstans i våra medvetanden kommer det till våran uppmärksamhet vad som sker i det undermedvetna. Den här kluvenheten mellan hjärnan och det upplevda medvetandet är därför viktig att förstå. I videon ovan beskriver professor Harris den enorma mängden av processer som försiggår under ytan av den självaste upplevelsen som producerar medvetandet.
  För att sätta saker i perspektiv:


I våran galax rör det sig omkring 150 till 250 miljarder stjärnor. Det handlar alltså om bokstavligen enorma tal som många har svårt att föreställa sig.

  I våra hjärnor handlar det om cirka 100 miljarder neuroner. Det är inte riktigt så många enheter jämfört med Vintergatan. Men för att sätta saker ytterligare i perspektiv kan varje neuron även bilda upp till 50 tusen kopplingar mellan övriga neuroner. Det sammanlagda talet för alla neurologiska tillstånd som det ger—skapar något som beräknar fler kopplingar än atomer i hela det kända universum! Ändå märker vi aldrig av det här i våran vardagliga upplevelse av medvetandet.
  Slutsatsen man måste dra från en så pass enorm sammanhållning av fysiologiska processer—är att medvetandet omöjligt är vad vi upplever det som! Vi talar alltså om astronomiskt stora processer inom oss själva, totalt avskild från våran dagliga uppmärksamhet. Ändå tror många att de begriper vad som händer. Nej, det gör vi inte. Men det finns en modell som jag tror ligger närmare sanningen än något annat hittills.
  Kort referens till
hjärnans anatomi.

De flesta som tänker på hjärnor funderar sällan på att de har en egen. Istället låter de medvetandet fokusera på de tankar och idéer som tar upp våran uppmärksamhet. Det sker snarare än allt det där man missar från den undermedvetna strömmen av neurologiska processer. Slutsatsen är att vi måste anta medvetandet omöjligt är det samma som vi upplever det som. Den ofantliga mängden av data som tröstlöst flödar genom våra huvuden. Jag finner det besynnerligt. Speciellt på natten tenderar hjärnan att fortsätta sin aktivitet även fast vi sover…
  Hjärnan lever liksom sitt egna liv—bortom, över, under, före, efter och inuti vårat upplevda minne av det samma. Det är allt jag kan se, höra, smaka, känna och förstå. Men ändå det sista jag kan begripa mig på. Allt det här sker med endast en liten promille, en knapp bråkdel, av ett astronomiskt antal händelser som når upp till medveten nivå.

 

“I am Legion, for we are many"


Människans psyke är inte ett, utan många. Andliga ledare och filosofer har vetat om det här i tusentals år innan modern psykologi ens var påtänkt. Förr i tiden hände det att att man projicerade dessa tankegångar på demoner och änglaväsen omkring oss. Känslan av dissonans kan drabba vem som helst när vi ställs inför svåra val eller mår psykiskt dåligt över lång tid. Det är lätt att begripa sig på den “inre striden” som tar plats i det mentala narrativet hos många antika och klassiska verk. Känslan av kluvenhet mellan olika viljor inom en själv.

 

- - -


Abstraktioner sker inte utanför rumtiden.

  Min egna slutsats med detta stycke är att tanken omöjligt kan existera utanför tid och rum. Vi upplever abstraktioner som icke-fysikaliska oberoende av världsliga abstrakts exempel platonska solider vilka framstår likt oberoende av rumtiden. Men jag tror inte på det. Den perfekta triangeln eller cirkel existerar inte utanför våra medvetanden. Den uppstår inte heller direkt när vi tänker på den. Ingenstans i hjärnan uppstår det en perfekt kvadrat, bestående av fyra punkter med exakt nittio grader i vardera hörn när tanken påträffas i medvetandet…

  Men beskrivs inte abstraktioner som nummer och matematiska förhållanden likt bortomvärldsliga, transcendenta? Vad betyder det egentligen att något är transcendent? Definitionen följer från Nationalencyklopedin - "det som ligger utanför det mänskliga medvetandet eller den mänskliga fattningsförmågan".

  Men jag tror inte på det. Det duger inte att enkelt förutsätta något som omöjligt att förstå och sedan låta det vara så utan att ens försöka. Vill man expandera det mänskliga förståelse för medvetandets konstitution, så kräver det faktiskt att man kan resonera utanför tidigare definitioner.


Människor är oftast inte bra på att utföra många mentala uppgifter på samma gång. Detta kommer från att kognitiv psykologi har identifierat två väldigt distinkta förmågor vid sidan av varandra. Den första förmågan berör korttidsminnet, vilket töms omgående om personen inte lägger extra energi på att föra över uppgiften till långtidsminnet. Den andra förmåga berör som sagt långtidsminnet. Men kräver oerhört mycket mer kraft för att lagra ny information på hjärnan. Detta är en av flera anledningar forskare misstänker att så kallad multitasking kan vara skadligt för våran neurologi. Hjärnan hanterar nämligen inte lätt överföringen av väldigt många uppgifter mellan korttids- och långtidsminnet. Forskningen är dock kontroversiell i en tid där människor tenderar att överskatta sin förmåga när vi arbetar mellan flera olika uppgifter på samma gång. Som exempel kolla mobilen, planera huset, arbetet samtidigt som man passar barnen eller kör bil. Allt tyder inte på att multitasking är dåligt vid exakt alla tillfällen, även om det finns studier som påvisar att den överhängande andelen av multitasking är dåligt. I vissa fall kan det rentav sänka en människas IQ.
  Några exempel på forskningsavhandlingar;
artikel #1 artikel #2 artikel #3.
Poängen jag vill illustrera med att påvisa människans mentala brist i fallet med multitasking handlar om att bryta fördomen om att hjärnan agerar som en unifierad enhet. Människor tror sig vara skickligare på att hantera flera saker samtidigt än vad de i verkligheten är. Men i verkligheten har vi längre till förmågor som kopplar andra delar av hjärnan än vad vi tror. Även om hjärnan i grunden består av många skilda processer som medvetandet aldrig får reda på. Så skiljer sig undermedvetna processerna från det vi upplever på medveten nivå. Korttidsminnet; eller det man också kallar för arbetsminnet, framkommer som en av de närmaste processerna som medvetandet kan rå över. Men styrkan i arbetsminnet är också dess svaghet.

Cocktail party-effekten...

 

______________________________________________________________