textfield_midLong-02.jpg
textfield_top-01.jpg
textfield_bot-01.jpg

HISTORISK KOSMOLOGI

Del 1 - Antiken

I den västerländska kosmologins vagga. Mycket influenser sägs ha kommit från Asien och framför allt Indien. Som fördes vidare till det antika Grekland. I den hellenistiska kulturen som omfattade hela Medelhavsområdet, ärvde man på så vis ett speciellt förhållande till logik, geometri och oändligheter. Innan den moderna vetenskapens uppkomst kunde det variera kraftigt med vilka naturfilosofier som var mest populära. Eran sträcker sig från omkring 500 år f.Kr till cirka 300 e.Kr. Men vissa kännetecken hade de gemensamt. Till exempel att verkligheten kan brytas ner i minsta element som följer vissa geometriska principer. Men också att vi kan undvika att göra metodiska misstag med observationer genom att abstrahera dessa principer med matematik.


 

Nöden är uppfinningarnas lag


Förmodligen var Egypterna först med att börja räkna med matematik, så tidigt som omkring 2690 år f.Kr. Det kom som en direkt nödvändighet när tvister kan ha uppstått kring vilka som äger rätt till att bruka jorden vid Nilen. Eftersom Nilen periodvis svämmar över och gör marken bördig igen, så kräver det bestämda regler för hur man mäter upp marken man annars inte ser när det täcks av vatten. Dessa områden är de mest bördiga. Och bestämda landmärken flyttas lätt på när säsongerna går. Så abstrakta principer nyttjades för att räkna ut den arean de olika bönderna hade rätt att odla på.

Var av ordet geometri kom till.
Geo- (γεω) som i jord på grekiska, och -metria (μετρία) mätning.

Men det var som sagt grekerna som tog denna kunskapen vidare från jordbruket. Och utvecklade det vidare abstrakt, till att handla om eviga principer. Vilket skrämde dem lite på ett sorts vidskepligt sätt. Begrepp som vidrörde oändligheter var på sätt och vis heliga för de antika grekerna. Speciellt bland de som skulle komma att bli Pythagoras sekt.

Euklides (omkring 300 f.Kr) hör till de första matematikerna som utvecklade euklidisk geometri med simpla former, streck och topologi.

 

- - -

 

Ett typexemplet på antik kosmologi är Platon. Han gick inte till historien som väldigt vetenskapligt korrekt. Men han gjorde otroligt stort inflytande på filosofin som påverkar oss än idag. Platon var ganska annorlunda från de övriga grekerna, där han menade abstrakta sanningar föregår går före de världsliga sinnena. Som till exempel att det måste finnas fem grundläggande element. Många andra begränsade sig utifrån endast de fyra klassiska elementen; jord, vatten, luft och eld. Men inte Platon. Baserat det faktum man kan geometrisk räkna ut fem liksidiga polyedrar (se bilden; tetraedern, hexaedern, oktaedern, dodekaedern och ikosaedern). På grund av detta antog alltså Platon på förhand det måste finnas ett femte element. En "kvintessens" som fyller de övriga elementen med liv. Eller någon sorts ande.

Platon propagerade för övrigt en tidigare modell av kosmologi som liknar något från det äldre Babylonien. Vilket även föreställer den i början av bibeln (Gen 1:6-8). Där jordens yta är en platt disk. Med med en kupol över himmelen som skiljer vattnet i skyarna från vattnet i haven. Ett typiskt exempel på hur folk inte kunde särskilja mytologi förr från större astronomiska framsteg. Väldigt mycket tros ha inspirerat de antika grekerna från Öst. Framför allt dåtidens Indien där man finner många teman som föregår det som senare kom till Europa.

 


- - - - -
 


• Babyloniska kosmologi (omkring 3000 f.Kr)
Jorden och himmelen formas i ett oändligt hav av kaos. Marken är platt som en rund bricka. Med en kupol över man kallar för "firmamentet". Detta firmament håller havskaoset utanför skapelsen så det inte kommer in.

 


• Hinduistisk kosmologi (1700-1100 f.Kr)
En existenscykel består av 311 triljoner år, som i evighet "oscillerar". Alltså pendlar eller svänger fram och tillbaks i en cykel som fortsätter utan varken början eller slut. Påminner kraftigt om den cykliska modellen som kommer till senare år 2002 (e.Kr). Livet i ett av dessa universa uppskattas röra sig kring 8 miljarder år.

 


• Jainistiska kosmologi (omkring 599-527 f.Kr)
Jain Agamas lärde från texten Mahavira att universum är en oskapad entitet. Det hänvisar till en metafysisk liknelse med en man som står med händerna vilandes på höfterna. Brett upptill. Smalt i mitten, och med en bred botten igen. Vilket påminner om Friedmanns hyperbol-modell från 1922.

 


• Eleaterna (515 f.Kr)
Parmenides trodde ett uniformt evigt, oföränderligt, nödvändigtvis tidlöst universum. Som dessutom var sfäriskt, eftersom det följer den mest perfekta geometriska formen. Det kunde varken skapas eller förgöras. Men också att våra sinnen inte går att lita på. Härlett från Zenons paradoxer...


Parmenides skepsis mot sinnena blev sedan en filosofisk tradition Platon tog efter när han utvecklade sitt koncept om idévärden och grottanalogin med mera.

 


• Atomisterna (500 - 428 f.Kr)
Anaxagoras myntade begreppet átomos (ἄτομος) som betyder odelbar. Vilket gav upphov till den första materialistiska traditionsläran. Något som togs efter av både Demokritos, Epikuros och Leukippos. Där man förstod att saker och ting inte nödvändigtvis måste ske på grund av gudomliga krafter. Utan att saker kan ske av tekniska kopplingar mellan livlösa ting.

 


• Pytagoréerna (390 f.Kr)
Filolaos placerade hetta i centrum av sin kosmologi som bestod av olika lager av sfärer. Detta gick till historien som den tidigaste formen av geocentrism. Som tillät filosoferna att förutspå planeternas position på himmelen för första gången någonsin! Filolaos trodde ett klot av eld fanns under jorden tillägnat gudinnan Hestias. Som sedan byggdes på olika lager av sfärer som kretsar runt detta.

 


• Stoikerna (300 f.Kr - 200 e.Kr)
De berömda stoikerna trodde inte universum oändligt stort. Men pendlar både i storlek och mellan omvälvande storbränder. Vilket omgavs av ett oändligt tomrum.

 


• Aristoteliska universum (384 - 322 f.Kr)
Den mest populära modellen av universum som lärdes ut i Europa genom medeltiden kom från Aristoteles. Där jorden står i mitten av alltet med sfärer som kretsar runt oss på himmelen. Aristoteles var eternist. Han trodde varken på ett naturligt urval eller kreationism. Utan att allt i evigheten har vart på samma vis. Aristoteles myntade också namnet på aether som det femte elementet.

 


• Aristarkos universum (ca 280 f.Kr)
Den första som listade ut att jorden roterar runt solen var Aristarkos. Han kom därmed till historien som en av de tidigaste astronomerna i världen. Aristarkos heliocentriska universum gick dess värre ut på även stjärnorna kretsade kring solen. Så han fick endast delvis rätt med sina observationer.

 


• Ptolemaios modell (200-talet e.Kr)
Utvecklade Aristoteles modell med jorden i mitten. Men förklarade planeternas komplexa bana över himmelen med cirkulära epicykler. Det vill säga förutom att planeterna kretsade kring större cirklar runt jorden, så följer de mindre cirklar runt en annan fast punkt på himmelen. Vilket förblev den mest lyckade förklaringen under mycket lång tid.

 


• Aryabhatans modell (499 e.Kr)
En indisk astronom bedrev några av de största framstegen i matematik någonsin. Var först med att förstå jorden roterar. Samt att planeterna och solen rör sig i elliptiska banor. Ej perfekta cirklar. Något som väldigt många astronomen vägrade erkänna på lång tid.


 

- - - - -

Klicka på den understrukna texten för att komma till nästa avsnitt:
BAKOM FILAMENTET

Historisk kosmologi - Medeltiden - Del 2

webAntikensKosmologi-01.jpg