top of page
webGrellingNelsonParadoxen-03.jpg
textfield_midLong-02.jpg
textfield_top-01.jpg

The reason why a function cannot be its own argument is that the sign for a function already contains the prototype of its argument, and it cannot contain itself.

Tractatus Logico-Philosophicus, 3.333

Den andra kategorin kallas för homologiska ord. Den kategorin som alltid refererar sin innebörd till samma . Några sådana exempel är ordet ord, substantiv eller trestavigt. Tänker man till en extra gång kan man se hur homo-logiska ord återkopplar till väldigt märkliga resultat. Homo betyder "lika" på latin. Som exempel är ordet "ord" lika med sig självt. Ordet "substantiv" är ett substantiv. Ordet "trestavigt" stavas korrekt med tre stavelser. Till och med ordet "lika" är lika! Dessa ord existerar ingenstans i referens till någon övrig verklighet. De kan som enklast beskrivas som att de föreskriver sin egna existens. Vilket leder ner till ett paradoxalt förhållande även till sig självt. Paradoxen kan som enklast förklaras med den följande frågan:

 

Är ordet "homologiskt" ett  homologiskt ord?


Kan ordet som beskriver alla självrefererande ord också vara självrefererande? Den analytiska filosofen Bertrand Russell har nämligen identifierat en liknande paradox. En som jag skrivit om tidigare på Livsfrågor om Russells paradox. Klicka på den understrukna länken för att se efter. Han kortfattar dilemmat så här:

GRELLING NELSON PARADOXEN


Grelling Nelson paradoxen bygger på en logisk självmotsägelse i språkens grundläggande natur. I synnerhet autologiska, eller homologiska ord som paradoxen huvudsakligen berör. I praktiken betyder det att ett ord i sin bokstavliga mening aldrig riktigt kan tillämpas på verkligheten. Anledningen till denna underliga disposition kan verka likväl påtaglig som omfattande när man väl ser efter. Därför bygger alla språk i själva verket på metaforer. Meningar som baserat på ord kan inte annat än att vilseleda från den djupare verkligheten som det refererar till. På samma sätt som en illustratör avleder betraktaren från det äkta motivet. Verket förblir således alltid en sorts metafor av det illustrationen försöker efterlikna. Det betyder inte att människor har för intention att avleda varandra med sitt vardagliga språkbruk. Men att det rör sig om ett vanligt misstag som lätt uppstår i kommunikation. All kommunikation bygger nämligen på så kallade kommissioner, sammandragningar av konceptuella överenskommelser. Om två personer inte har lärt sig, eller inte antar, samma kommission för ett ord så kommer det fela i utbytet av information.

webGrellingNelsonParadoxen-01.png

Tänk dig att alla ord kan delas upp i två kategorier. Ord som beskriver något annat än sig självt — och ord som föreskriver sin egna betydelse. Båda kategorierna bildar för sig lite olika typer av självmotsägelser. Den första kategorin kallas för heterologiska ord. Den kategorin som alltid refererar sin innebörd mot en annan mening. Som exempel vatten, grön, adjektiv eller enstavig. Tänker man efter lite så inser man på vilket sätt dessa är hetero-logiska från vad ordet kopplas till. Hetero på latin betyder "olik". Som exempel är ordet "vatten" olikt från vatten i verkligheten. Ordet “grön” är inte grön. Ordet "adjektiv" är egentligen ett substantiv. Ordet "enstavig" stavas i själva verket med tre stavelser. Inte  en stavelse som ordet annars föreslår. Vilket är korrekt. Eftersom exemplen följer språkets regler precis som det ska!

Det betyder inte heller att exakt all kommunikation kommer fela på endast ordförståelse. I muntligt språkbruk är det viktigt att komma ihåg att åttio procent av informationsflödet bygger på kroppsspråk. Men också skriftlig kommunikation väger tungt på kontext. Sammanhanget i språk spelar mycket stor roll. Som exempel när du SMS:ar en vän, skriver ett brev till din kommande arbetsgivare eller om du fyller i ett formulär till en ansökan om banklån. Omständigheter gör alltså total skillnad beroende på fall till fall.

bottom of page