textfield_midLong-02.jpg
textfield_top-01.jpg
textfield_bot-01.jpg

Epimenides paradox. Även senare känt som en tidigare version av lögnarens paradox.

Precis som namnet indikerar, Epimenides från Kreta var de första till att mynta en version av detta mystiska tankefel. Genom att påstå alla kretensare är lögnare, någonstans 600 år f.Kr, menar Epimenides påståendet endast stämmer om alla kretensare verkligen ljuger. Men eftersom han själv är från Kreta så bildas det en paradox. Talar han sanning så bevisar det ju alla kretensare faktiskt inte ljuger. Påståendet kan omöjligt vara varken sant eller vara falskt under några omständigheter!

Senare kom denna paradox att förenklas till det vi idag känner igen som just lögnarens paradox. Det går ut på egentligen vilket påstående som helst som är självrefererande. Den enklaste versionen lyder som så:
 

"Detta påstående är falskt"
 

Men om påståendet faktiskt stämmer så är det ju inte falsk. Men om det inte är falsk så är det ju sant. Men om det inte är sant så är det ju falsk... också vidare. Man förstår ganska snabbt resonemanget knappast leder någon stans.

 

- - -

 

Min personliga åsikt om lösningen går att återfinna i en tidigare paradox jag har skrivit om här på Livsfrågor. Nämligen det som kommer genom Gödels otillräcklighetssatser och Russells paradox. Påståendet är nämligen nonsens om det endast refererar till påståendets egna varande. Det beskriver inget som helst om den yttre verkligheten man tror det härrör. Något som är ett ytterst vanligt misstag bland logiker och matematiker. Men även språk i största allmänhet.
 

Bara för en mening kan uttalas av en person så innefattar inte det samma nödvändigtvis någon sorts yttre sanning. Det vill säga utöver meningen i sig. Verkligheten tycks inte alltid opererar utefter binära resonemang. Det klassiska felslutet kallas för en falsk dikotomi eller ett svart-vitt dilemma. Där man missvisade leds till att välja endast ett utav två alternativ.
 

Men paradoxen åberopar alltså minst ett tredje förhållande.
 

Lite som i Platons analogin med solen, där ljuset beskriver det sanningsgivande elementet mellan sinne och objekt. Det samma tycks gälla Gödels otillräcklighetssatser. Det existerar inget dilemma som endast kan bekräfta sig självt. Det måste till en ytterligare utomstående variabel som bevisar påståendets är sant!
 

En variabel filosofer ibland härleder till immanens.
Naturen, eller vad helst som kan bekräftas med erfarenhet av logiska eller naturlig metodologi.

En liten bakläxa till alla rationalister där ute som tror allt kan bevisas utan empiri.

 

- - - - -

 

Klicka på den understrukna länken för att komma till huvudsidan.
PARADOXER

Epimenides_paradox-04.jpg