textfield_bot-01.jpg
textfield_midLong-02.jpg
textfield_top-01.jpg
textfield_midLong-02.jpg
textfield_midLong-02.jpg


DÄR OBJEKTET OCH SUBJEKTET BLIR ETT
Ett axplock från en av mina favoriter

Det tidigare stycket handlade om det kunskapsteoretiska förhållandet mellan Det följande stycket huruvida, fokuserar på det psykologiska fenomenet. Vad det upplevs som att vara ett med illustrationen ovan, tolkat från ett klassiskt verk som heter Världen som Vilja och Föreställning.
   Från originaltiteln;
Die Welt als Wille und Vorstellung.

Den Tyska 1800-talstänkaren
Arthur Schopenhauer lär ut sin filosofi där universums urkraft blir ett mellan objektet och subjektet. För mig presenterar detta en utmärkt parallell med det jag ämnar att kategorisera i min egna meta-metafysik. Schopenhauer kallar det för viljan (tys. "Der Wille")Detta sker mellan tre olika sensoriska kategorier; tid, rum och orsakssamband. Tiden representerat som ett mått mellan händelser. Rummet representerat som ett mått mellan tingen. Orsakssambandet som måttet vilket binder samman händelser med tingen. De tre mest fundamentala fenomen i Schopenhauers fenomenologi. Denna skildringen går dock inte väldigt djupt in på den sensoriska faktorn mellan sinnen och medvetandets mentala fakulteter

 

Viljan
   … finns i allt, livlösa som livsfruktiga ting. Viljan; med stort V, är vad som driver världen framåt. Den den går inte att se som ett eget objekt men verkar i sin egenhet överallt. Eftersom Viljan är odelbar så bryr den endast om sig självt. Den finns och är för sig självt. Den är världens essens. Den allomfattande kraften i alla ting. I livlösa ting upplever vi Viljans kraft som mest påtaglig mellan väderfenomen, dag och natt, naturkatastrofer också vidare. I djuren och växtriket lever Viljans kraft genom reproduktion. Begäret att processa näring och växa. I människan representerar Viljan oftast begär. Närhelst ett begär kommer i uppfyllelse ersätts den enkelt med ett annan. Det går i enlighet med Viljans natur att aldrig sluta—det når aldrig sitt mål. Tappar människan sitt begär uppstår i sin tur leda i meningslöshet. Uttråkan är för Schopenhauer ännu en typ av lidande. Uttråkan är Viljan som hindras att agera ut sin fulla natur. Det ligger i Viljans funktion att växa och bli mer än sitt egna fördärv, därav begära slutet på lidandet.
  Så har det sin gång; genom att eftersträva vad som förblir omöjligt i en oändlig cykel.

 

Musiken

  … är den sammankopplande länken mellan objektet och subjektet. Schopenhauer beskriver Viljan i termer av musik. Han går till och med så långt att han menar musik i sig självt är en manifestation av Viljan, som aldrig försvinner även om människan skulle dö ut. Musiken existens går således i samverkan med naturen på ett logiskt plan som han verkar beskriva universellt, oberoende om någon hör det eller ej. Vi ser spår av detta när man läser Schopenhauers skildringar av musikaliska teman. Om att det finns ett konkret element i musiken som gör dess objektiva varande.
  Basen i en låt representerar livlös massa med en låg frekvens. Mellansteget representerar naturen och det vilda livet. Kronan på verket manifesteras av steget som påminner mest om människans röst. Det han associerade med det högsta i naturen.



 

Det mänskliga livet Ledande noter
[objektet][subjektet]
Det naturliga/vilda livet Mellansteget

[objektet] — [subjektet]
Livlös materia Bastakten

 

Enligt min egna tolkning mot illustrationen ovan, beskriver Schopenhauers metafor en utmärkt placering mellan objektet och subjektet. Objektet i den musikaliska beskrivningen består av akustik, ämnet som beskriver hur vibrationer i material bildar ljud. Som möter subjektet musikteori, ämnet som beskriver hur frekvenser av ljud bildar toner, rytm och melodier. Konsten mellan objekt och subjekt uppstår en sinnesnärvaron som sprudlar av känslor. Det handlar inte nödvändigtvis bara om ljud och musik. Utan ljus, känsla och form beträffande hela det kreativa spektrum som inräknar alla konstformer. Andra krafter som elektromagnetism och gravitation beskriver
    Tekniskt sett anser jag dock inte att det går att tala om termen “musik”, eller ens “känslor” utan människor som kan dela ett så pass invecklad objekt-koncept. Inte utan ett samhälle där den sortens konst får tillfälle att växa. Jag delar alltså inte Schopenhauers musik-Vilja metafor exakt på den här punkten. Det är sant att subjektet med mellansteget i akustiken kvarstår, även efter om allt det naturliga livet dog ut i världen. Schopenhauer differentierar inte mycket mellan objektet viljan och konceptet “viljan”, vilket leder mig till att det endast rör sig i mitten av illustrationen. Viljan tycks sakna koncentration i utkanterna som jag beskriver min personliga meta-metafysik.

 

Det är sant att både objektet Viljan som konceptet “Viljan” är större än både akustik och musikteori. Men det förkroppsligar inte hela entropi- och systemi-kategorin simultant i illustrationen. Jag tolkar det som något centralt i tinget-för-sig. En vacker referens till Immanuel Kants distinktion mellan tingen-för-sig och tinget-i-sig.

Subjektet Viljan

…  i enlighet med min illustration beskriver Schopenhauer i fysikalisk energi samt den evolutionära drivkraften vilket inkorporerar all förändring på ett kosmiskt plan. Från exempel galaxer till stjärnor; planeter till kontinenter; liv till intelligenta djur; människan och vidare till att förstå Viljans filosofiska natur. Viljan rör sig i våra kroppar, som den här tendensen att eftersträva kroppslig tillfredsställelse. Sexuell reproduktion; äta, sova, kopulera. Fenomenet placerar jag enligt min egna meta-metafysik i domänet; världen, på den övre vänstra sidan i illustrationen.

Konceptet "Viljan"

… förmodar jag enligt min egna tolkning av Schopenhauers Vilja. Berör våra medvetna förmåga i termer av nyfikenhet och intellektuell tillfredsställelse. Lära, reflektion och tänka; utgör den aktivitet som inkorporerar Viljan i våra medvetanden. Att få uppleva sköna det sköna i tinget. Som att förälska sig i en annan person, ett konstnärligt stycke eller något liknande. Det upplevda fenomenet placerar jag enligt min egna meta-metafysik i domänet; idévärlden, på den nedre vänstra sidan i illustrationen.

 

Viljans andakt

… är att ständigt gå i konflikt med sin egoism, vars essens genomsyrar alla ting och varelser natur. Från Schopenhauers studier av vedanta, en urgammal hinduisk filosofi i sanskrit; skildrar han två olika sorters beteenden i människan. Det som bekräftar Viljan—mot förnekandet av Viljan.

   Det upplevda fenomenet av Viljan placerar jag enligt min meta-metafysik i båda domänen; världen och idévärlden. Anden liksom världens andakt; tolkat från Schopenhauers bok om etikens förhållningssätt. På den högra sidan i illustrationen, närmare superkategorin som representerar subjektet.

Metaphysics_subject-objectWill-01.png
Metaphysics_objectWill-01.png
Metaphysics_subjectWill-01.png

   Samtidigt finner jag hans sätt att beskriva fenomenet från sin tid mycket fascinerande. Som exempel hittar jag många paralleller till modern musik som ännu stämmer klockrent till estetiken Schopenhauer beskriver. En låt som har ett tidigt klimax och sakta dalar ut till slutet, symboliserar för honom ett begär som aldrig kommer till freds. I motsats till den principen symboliserar ett stycke som avslutas i samma tonart som det började ett begäret äntligen kom till ända. Ett annan musikstycke som innefattar stora variationer symboliserar klassiskt sett en större kamp. Motsatsen till den principen beskriver Schopenhauer något i stil med minimalism…

   Även något så nymodigt och udda som techno för en 1800-tals filosof går här att spåra. Som jag tolkar Schopenhauer från mitt egna tycke, beskriver han en musikstil som fokuserar på endast ledande noter och bastakt. Vilket saknar just det här elementet av natur och vildliv. Techno har exakt en sådan fokus på sound:et som påminner mig om en mycket konstlad, artificiell musikstil, nästan helt berövat från mellansteget. Mellansteget som representerar det naturliga i musiken. Det kommer knappast som en slump att techno-fantaster två århundraden senare har kommit att dyrka temat med influenser av kall industriell futurism.

 

Den musikaliska parallellen till Viljan är för mig väldigt vacker. Men det slutar långt ifrån där. Låt oss expandera samma principer från Schopenhauers tidigare musikstycken. Som exempel ett retoriskt argument som börjar och slutar med samma tonart kan leverera ett mycket övertygande resonemang. Det stämmer utmärkt med ett musikaliskt stycke som beskriver samma känsla av belåtenhet. Ta ett annat exempel med en målning föreställande ett dramatiskt naturmotiv. Principen för en sådan sammansättning stämmer också överens med den klassiska drivkraften som kännetecknar en grandios kamp.

   Logiken och estetiken flyter således samman där objektet och subjektet möter varandra. Så långt jag kan begripa utgör detta kärnan i den självaste Viljan.

 

- - -

Källa:

  Die Welt als Wille und Vorstellung (sve. “Världen som vilja och föreställning”)

  » Librivox-inspelning från Youtube
     
https://youtu.be/7VnqUGIrPWk

 

Det är viktigt att komma ihåg att dessa skildringar kommer från året 1819. Långt innan begreppet “equalizer” kom till på en stereo. Denna typen av metafysik ligger så långt före sin tid att det är lite svårt att förstå. Ett naturfilosofiskt spår jag planerar att utveckla mycket längre i denna text….

   Året 1904 myntade Hans Jenny först ett koncept som han kallade “cymatik”. Efter den grekiska termen kyma (grek. κῦμα) som blir något i stil med “våg-teknik” på svenska. I arbetet beskriver han uppkomsten av abstrakta motiv på glas- och metallplattor när man för in vibrationer i materialet. När vibrationerna når speciella toner bildar det typiska mönster — mönster som också går att generera i enkla datorprogram på ett vis som följer geometriska principer. I praktiken träder mönstren fram mellan koncentrationer av sand eller fina korn som man häller på plattan. Även om doktor Jenny myntade konceptet i modern tid så var fenomenet redan känt tre århundraden tidigare.
   Året 1680 noterade naturfilosofen Robert Hooke att hand kunde skapa nodala mönster på en glasskiva med mjöl på. När han drog en bågsträng mot skivans sida uppstod samma fenomen. Jag vet inte om Schopenhauer kände till att musikaliska toner går att återkoppla till geometriska mönster, därigenom också matematiska mönster beroende på vilket medium vibrationerna förs igenom.

NodalPatterns_example-02.png

Sex exempel på nodala mönster.

Det är knappast en slump att designen ser ut som den gör från illustrationen ovan. Våra kroppar radierar ut likt vågor av fysikalisk energi, ut mot världen, som vidare tas över av den större fysiken som sammankopplar hela det materialistiska domänet i toppen av motivet. Det ska påminna om att vårt fysikaliska omfång går i led med de konkreta ting som omsluter våran värld. Den samma världen vi delar med andra kroppar. Levande som döda objekt, farandes genom rumtiden...
   Sedan uppkomsten av 

 

- - -


* Enligt Stanfords encyklopedi om filosofi var Schopenhauer tidigt angelägen med att ifrågasätta allmänbegreppens riktighet. Bland de första tänkarna som förde vidare 1900-talets skepsis mot universalismens natur.
» Stanford’s Encyclopedia of Philosophy:
   
https://plato.stanford.edu/entries/schopenhauer/#2

 

Hoppa direkt till min sida om universaliestriden och allmänbegreppens riktighet. Med följande länk.
» Livsfrågor:
   
https://...

 

- - -

Vad är objektet?
  Objektet (i enlighet med min illustration ovan) följer en liknande metafysik som Schopenhauer beskriver. Nämligen det
epistemologiska grundantagandet all kunskap fordrar ett “subjekt” som tänker på ett “objekt”.

Vad är subjektet?

  Subjektet (som jag personligen beskriver det i min metafysik) berör åskådarens mentala kategorier och fakulteter som strävar efter att skildra objektet.

- - -

En annan tänkare som jag finner intressant mellan objektet och subjektet var Martin Heidegger i hans filosofi om Varat. Världen i hans fenomenologi presenteras aldrig som bara tinget, utan som vad tinget verkar som. Detta kallar han varat

Dasein
  …

fysikaliskt subjekt

metafysiskt subjekt