textfield_top-01.jpg
webBakomFilamentet-01.jpg
textfield_bot-01.jpg

HISTORISK KOSMOLOGI

Del 2 - Medeltiden

- - -


Medeltidens kristendom tog senare över från den antika eran i Europa. Från att ha varit en mångkulturell kontinent där alla tilläts att ha sin egna tro. Så gick Europa till att reformeras under endast en dogmatiskt sann gudom. Vilket propagerade rakt emot grekernas idé om universums eviga existens. Skolastikerna lärde universum måste vart skapat vid en specifik tidpunkt. Denna eran ses ner på av många vetenskapshistoriker som den "mörka" medeltiden. Tiden som gick mellan antiken och pånyttfödelsen vid renässansen senare. Den apologetiska läran utvecklas som ett försvar till kristendomen mot de antika filosoferna som ansågs hedniska. Men vissa element togs ändå upp i kristendomen. Främst från Aristoteles kosmologi samt det som kom att bli nyplatonism från delar av Platons lära.

 

Mycket av det Aristoteles naturfilosofi gick vidare som en dogmatiskt lära. Vill säga att man förde vidare kunskapen mer likt en religiös bekännelse. Snarare än ett resultat av kritiskt tänkande. Det blev rent av förbjudet att ifrågasätta mycket av Aristoteles visdom. Vilket faktiskt hindrade den vetenskapliga utvecklingen—samt smutskastade den aristotelianska skolan en längre tid efter medeltiden. Den skolastiska teologin tog form vid sidan av liknande filosofier i Mellanöstern.

 

- - -
 

Samtidigt som Europa tar ett steg tillbaks i utvecklingen så tar Mellanöstern för sig av kunskapen från den gamla antiken. Islamska filosofer briljerar med många nya upptäckter. Islam sätter där med sin prägel som dåtiden mest utvecklade kultur på jorden. På 1100-talet gör speciellt filosofen Al-Ghazali ett djärvt utlåtande om filosofins död. Han menade redan då att man omöjligt kan känna något alls för än man känner sig själv. Al-Ghazali kritiserade nyplatonism. Han var mycket skeptisk mot dåtidens lära och menade filosofiska spekulationer var onödiga i ljuset av vad som skulle komma att förstås i framtiden. På sätt och vis var han långt före sin tid. Al-Ghazali var dock ockasionalist. Ett inslag han tagit med sig från sufismens studium som åberopade en form av religiös "vetenskap" långt före sin tid.

 

Omkring 825 e.Kr beskrevs begreppet "algoritm" i Bagdad med verket; Hisab al-jabr w'al-muqabalah (الكتاب المختصر في حساب الجبر والمقابلة). Det skrevs av den iranska matematikern Al-Khwarizmi. Det vi idag känner till som algebra. Eller som det heter på arabiska al-djebr eller al-jabr (الجبر). Termen översätts till svenska något i stil med "återförening" eller "återkoppling". Verket innefattar den grundläggande aritmetiken för addition, subtraktion, multiplikation och division.

   Förutom det arabiska räknesättet med tio som grundtal tillförde Mellanöstern ett mycket stort bidrag till den kommande världens metodologiska kosmologi.

 

- - -

 

• Medeltidens universum (500 - 1200)
Den kristna filosofen
Johannes Filoponos argumenterar att Gud är evig som skapare av universum. Grundat på logiken om orsak och verkan. Ett teocentriskt universum var under den större delen av medeltiden normen i hela samhället. En uppfattning som stöddes av dåtidens rådande teologer i brist på empiriska belägg. Stött av muslimska tänkare som Al-Kindi, Al-Ghazali och den judiske logikern Saadia Gaon.

• Multiversum (1149 - 1209)
Den muslimska filosofen
Fakhr al-Dīn al-Rāzī var först med att tro på många andra världar ute i den oändliga rymden. Till och med oändligt många så kallade "multiversum". I enlighet med islam är Gud det enda som har kraften att fylla allt detta med evigt många nya världar. Han var alltså först med att mynta begreppet multiversum.

• Margha skolan (1259 - 1528)
Utvecklar den geocentriska modellen. Inför vissa modifikationer på Ptolemaios och Aristoteles universum med bland annat uträkningar för månens rörelse och jordens rotation.

• Kerala skolan (1444 -1544)
Nilakantha Somayaji hittade nya mönster för Merkurius och Venus. Påbörjade en liknande teori som den Tyko Brahe utvecklade senare. I hans verk Tantrasamgraha gör han en mer precis beräkning av sfäriska kroppar i rymden än sina efterträdare i Europa. Det talas sällan mycket om Indiens insats till det kosmologiska arvet. Något man inte borde underskatta.

 

- - - - -

Klicka på den understrukna texten för att komma till nästa avsnitt:
HIMMELSKA SFÄRER

Historisk kosmologi - Renässansen - Del 3